Ja, det är precis vad det känns som att jag gör. Det verkar fortfarande osannolikt och overkligt att jag är med barn, liksom. Men jag är tacksam för varje dag som jag känner av några symptom. Idag har jag grymt ont i brösten och har lite mol/växtvärk eller nåt?
Det känns som om livet har gett oss en andra chans på nåt vis, jag känner en stor vördnad att jag över huvud taget kan bli gravid fortfarande. Och så länge jag inte vet om allt står väl till därinne med Glimra, så tänker jag i alla fall försöka njuta, och ta var dag som den kommer. Tids nog får vi veta.
Kramen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar