Framsteg i bloggtorkeland

Jag vill skriva men har inte kunnat. Min sambo tycker att blogga är skit, tar för mycket tid, är onödigt, meningslöst, osv osv... Alltså bloggar jag nu när han sover på undervåningen. Det är mycket som händer med min lilla flicka nu! Hon satt upp själv idag för första gången, och utan stöd en stund, och tar nu in och ut nappen ur munnen tills hon får den rätt igen.

Hon har börjat äta lite puréer och favoriten är morots- och majspure, spaghettimixen var ingen höjdare.... Kvällarna börjar vi få lite struktur på nu oxå, hon somnar kring 21, vaknar en gång under natten och vill oftast ha mat, ibland räcker det med att få ligga nära mamma oxå;))). Hon sussar till nio på morgonen vilket ger oss lite mer tid för att umgås. Jag mår lite bättre men har en väldigt dålig självkänsla som jag brottas med, och har gjort hela livet. Inte blir den bättre av av höra att man inte gör eller kan göra vissa saker. En klok vän sa att man ska leva med någon som lyfter upp en och inte tvärtom. Det vet jag ju. Sen att jag tar saker och ting personligt som kanske bara var menat som skämt eller ironi är kanske ett problem? Hur som haver finns det saker hos mej som kräver en del jobb. Tufft att göra på egen hand bara.

Ligger här och beundrar mitt underverk, hon sover så fint bredvid mej och jag är så lycklig att just jag är hennes mamma. Inte en dag går förbi utan att jag tänker på det och vad fantastiskt det är!!!

Förresten , vad tycker ni kloka flickor om att mannen sover i annat rum på veckodagarna?? Okej eller???kramar

Tillstånd

En vecka sedan senaste inlägget, ja det säger ju en del. Om mej alltså. Antingen e jag för lat eller så har jag helt  enkelt inte tid. Gissa vilket? Vi har haft värsta förkylningen både jag och Lillan, har legat däckade totalt i en vecka typ.

Mitt humör är det väl si och så med, tänker mycket fram och tillbaka. Upp och ner, ner och upp, fram å tebax å tillbaka igen. Har nog hamnat i nån livskris av nåt slag.

Tid

Ja, mina vänner, tid är en bristvara dessa dagar, det är verkligen fullt upp och dagarna bara svischar förbi liksom. Läget här hemma är väl något bättre, jag försöker koncentrera mig på Lillan, och bortse från annat som ligger och gnager...
Vi jobbar på på relationen och hittar väl så sakteliga tillbaka. En sak ska man ju ha väldigt klart för sej och det är att ingenting i relationen direkt blir lättare eller mindre komplicerat när man får barn. Vi hade det väl hyfsat innan Lillan kom men som sagt så brakade det löst ordentligt i slutet av november....

Nästa vecka börjar vi på babysim, Lillan älskar vatten och jag hoppas på att det kommer bli en hi för henne att lära sig massa nya saker! Dom kallas för ankungar den allra första kursen, gulligt, eller hur?

Kram på er

A

2012 ska det vara....

Okej, hoppade visst över 2012. Men hur sim haver så firar vi in detta nya år med att väga hela 8,4 kilo och att få 5 månaders vaccin. Ajaj. Men lillfisen var såååå duktig och skrek bara lite grann. Vi firar oxå att vi numera kan ta ut nappen och sen stoppa den rätt igen! Hurraaa!!!

Och sen firar vi lite mindre att lillfis inte somnar förrän seeent på natten. Typ 2.
Kramar