Nääää, jag blir tokig, KAN inte kopiera Awardbilden och lägga in den på min sida. Fler tips, om det är nån som har:)
Magen känns spänd och brösten ömmar, jag vet att det är biverkningar från Progesteronet, och jag försöker verkligen att inte gå några eventuella händelser i förväg.
Har varit en bra dag på sjukhuset ikväll, och jag lär mig verkligen mycket. Men ack vad trött man blir av alla nya människor och den nya miljön. Som tur e har jag världens bästa handledare, som har en ängels tålamod:)
Nä, gott folk kram och godnatt från mej och 2 små frön i magen
torsdag 30 september 2010
onsdag 29 september 2010
Dag 5 i hönshuset
Godmorgon denna onsdag!
Läser precis att de har gripit en 20 årig man för mord på en 27 årig tjej i Göteborg. En 20-åring? Man reagerar med ilska, bestörtning och vemod. Och så skriver tidningen: "De boende i området lugnas av Polis".
Det har tidigare inträffat ett mord på en ung kille alldeles i närheten, och nu känner de som bor i området stor oro. JAMEN vad faan.. tänk inte på offren eller offrens anhöriga hur dom mår eller att deras liv är slagna i spillror och vrakdelar och nu blir det att planera begravning för en tjej som aldrig fick fylla 30, och det är med sorg i hjärtat att tänka på att Hisingen faktiskt förtjänar det usla rykte som uppstått.
Nä, jag förkastar våldet i vårt land jag avskyr det, men det jag hatar allra mest är rädslan av att aldrig kunna känna sig helt trygg. Det suger.
Apropå rädsla.
Nu har jag börjat vara rädd för att gå på toa. Rädd att det ska komma blod eller rödaktig flytning eller nåt annat konstigt,
Rädd att jag aldrig kommer att hålla mitt barn i mina armar, att aldrig kunna kalla mig själv, eller av andra ses som: mamma. Att inte kunna göra min underbara S till världens finaste pappa. Räddast i stan idag.
Usch. Hur ska man orka med att gå till "jobbet" idag då?? Känns som om det enda man BORDE orka med under den här perioden är att befinna sig på trygg mark hemma, gå på toa ibland, käka lite mer godis, prata i telefon, och surfa..? Eller??
EN fråga: Hur kopierar jag en Award-bild till min sida??? TACKSAM för svar!
Kram
A
Läser precis att de har gripit en 20 årig man för mord på en 27 årig tjej i Göteborg. En 20-åring? Man reagerar med ilska, bestörtning och vemod. Och så skriver tidningen: "De boende i området lugnas av Polis".
Det har tidigare inträffat ett mord på en ung kille alldeles i närheten, och nu känner de som bor i området stor oro. JAMEN vad faan.. tänk inte på offren eller offrens anhöriga hur dom mår eller att deras liv är slagna i spillror och vrakdelar och nu blir det att planera begravning för en tjej som aldrig fick fylla 30, och det är med sorg i hjärtat att tänka på att Hisingen faktiskt förtjänar det usla rykte som uppstått.
Nä, jag förkastar våldet i vårt land jag avskyr det, men det jag hatar allra mest är rädslan av att aldrig kunna känna sig helt trygg. Det suger.
Apropå rädsla.
Nu har jag börjat vara rädd för att gå på toa. Rädd att det ska komma blod eller rödaktig flytning eller nåt annat konstigt,
Rädd att jag aldrig kommer att hålla mitt barn i mina armar, att aldrig kunna kalla mig själv, eller av andra ses som: mamma. Att inte kunna göra min underbara S till världens finaste pappa. Räddast i stan idag.
Usch. Hur ska man orka med att gå till "jobbet" idag då?? Känns som om det enda man BORDE orka med under den här perioden är att befinna sig på trygg mark hemma, gå på toa ibland, käka lite mer godis, prata i telefon, och surfa..? Eller??
EN fråga: Hur kopierar jag en Award-bild till min sida??? TACKSAM för svar!
Kram
A
måndag 27 september 2010
Kvack kvack..
God afton
Vet inte vad jag ska dela med mig av idag, det känns som om jag lägger all kraft på min praktik just nu, och att jag inte har nåt över då jag kommer hem:(( Inte skoj, men så är det.
Vad det gäller ruvandet så är vi idag inne på dag 3, och jag kan inte säga att jag känner något speciellt eller annorlunda. Jo det skulle vara att det spänner lite mer i äggstockarna, men för övrigt inget...
Jag känner mig fortfarande väldigt lugn. Pratade med min syster tidigare idag, och det var på vippen att jag berättade för henne vad vi håller på med, men besinnade mig i sista stund.
Jag har valt att inte berätta för så många i min närmaste krets, och sambon har inte det behovet alls. Dessutom är min syster gravid och det är klart att det är extra känsligt.
Det är nu ENDAST 18 dagar till testdag. hur man nu ska stå ut tills dess.. Nää sängen kallar, det är upp kl fem imorgon,,
Nattis
Anna
Vet inte vad jag ska dela med mig av idag, det känns som om jag lägger all kraft på min praktik just nu, och att jag inte har nåt över då jag kommer hem:(( Inte skoj, men så är det.
Vad det gäller ruvandet så är vi idag inne på dag 3, och jag kan inte säga att jag känner något speciellt eller annorlunda. Jo det skulle vara att det spänner lite mer i äggstockarna, men för övrigt inget...
Jag känner mig fortfarande väldigt lugn. Pratade med min syster tidigare idag, och det var på vippen att jag berättade för henne vad vi håller på med, men besinnade mig i sista stund.
Jag har valt att inte berätta för så många i min närmaste krets, och sambon har inte det behovet alls. Dessutom är min syster gravid och det är klart att det är extra känsligt.
Det är nu ENDAST 18 dagar till testdag. hur man nu ska stå ut tills dess.. Nää sängen kallar, det är upp kl fem imorgon,,
Nattis
Anna
söndag 26 september 2010
Ruvare dag 2
Har svårt för att hitta motivationen och energin på min praktikplats. Folk är ju så sjuka, och det blir ett svårt möte då man ska dels lära sig, dels möta individen på ett både varmt och proffesionellt sätt. Samtidigt vet man inte om man är gravid eller inte.
Då är det inte helt enkelt att gå in till en tjej på 22 år som precis har fått operera bort sin livmoder, och alla andra fortplatningsorgan,pga cancer.
Och det är ju verkligen inte mig det är synd om. Men det blir en underlig situation, som man inte kan kontrollera. Det känns lite som Ödet att jag fick just den här praktikplatsen.
Jaha, annars känns det faktiskt inget speciellt. Vissa stunder tänker jag inte ens på att det finns 2 embryon i min mage, sedan är det precis som om att jag kommer på vart vi var igår, vad vi gjorde, och då minns jag igen. Så jäkla overkligt på något sätt, att nu är man faktiskt här, mitt inne i själva kärnan och så nära målet av processen. Men ändå känns det som om det gäller någon annan, att jag står utanför och tittar in.
Det enda är att det spänner i mitten av magen, men det är nog sen ÄP.
Hoppas nu haft en fin helg, jag är för trött för att skriva mer nu...
Godnatt på er
A
Då är det inte helt enkelt att gå in till en tjej på 22 år som precis har fått operera bort sin livmoder, och alla andra fortplatningsorgan,pga cancer.
Och det är ju verkligen inte mig det är synd om. Men det blir en underlig situation, som man inte kan kontrollera. Det känns lite som Ödet att jag fick just den här praktikplatsen.
Jaha, annars känns det faktiskt inget speciellt. Vissa stunder tänker jag inte ens på att det finns 2 embryon i min mage, sedan är det precis som om att jag kommer på vart vi var igår, vad vi gjorde, och då minns jag igen. Så jäkla overkligt på något sätt, att nu är man faktiskt här, mitt inne i själva kärnan och så nära målet av processen. Men ändå känns det som om det gäller någon annan, att jag står utanför och tittar in.
Det enda är att det spänner i mitten av magen, men det är nog sen ÄP.
Hoppas nu haft en fin helg, jag är för trött för att skriva mer nu...
Godnatt på er
A
lördag 25 september 2010
Hönan
Klockan 14.15 idag fick vi tillbaka 2 embryon. Ett som var av topp-kvalitet, och ett som var OK. Själva proceduren kändes ingenting speciellt, men det var en häftig känsla efteråt!! Har känt mig lugn och förväntansfull hela dagen, och kan numera titulera mig själv före-detta-snusare...
Får väl se hur mycket abstinenssymptom man får:) Tar ju mkt hellre graviditetssymptom, om man säger så..
Av 11 ägg från början var det 3 som inte var mogna, och 5 totalt som blev befruktade. Och av dessa 5 har jag alltså 2 st i min livmoder nu, plus ett topp-ägg i frysen. Resterande 2 delade sig inte som de skulle. Och chansen att man blir gravid med tvillingar är 1 på 5, så ganska liten alltså.
Känner mig tacksam och ödmjuk över att detta med IVF ändå är möjligt, det är svårt att föreställa sig framtiden utan barn, fast man vet ändå att risken finns.
Billigt är det inte heller, eftersom jag är över 39 år ingår man inte längre i den landstingsfinansierade gruppen som får 3 försök gratis. I alla fall är det så i den region vi tillhör. Jag vet att vissa landsting bara ger 1 enda försök.
Men vi har just nu betalat ungefär 34000 kronor för denna första behandling, med hormoner, undersökningar och nedfrysning av embryo.
Det är klart att det känns i plånboken men samtidigt skulle jag nog betala vad som helst!!
Nu blir det till att pusta ut en stund innan det är dax att fira en vän som fyller år!
Kram från mej
Får väl se hur mycket abstinenssymptom man får:) Tar ju mkt hellre graviditetssymptom, om man säger så..
Av 11 ägg från början var det 3 som inte var mogna, och 5 totalt som blev befruktade. Och av dessa 5 har jag alltså 2 st i min livmoder nu, plus ett topp-ägg i frysen. Resterande 2 delade sig inte som de skulle. Och chansen att man blir gravid med tvillingar är 1 på 5, så ganska liten alltså.
Känner mig tacksam och ödmjuk över att detta med IVF ändå är möjligt, det är svårt att föreställa sig framtiden utan barn, fast man vet ändå att risken finns.
Billigt är det inte heller, eftersom jag är över 39 år ingår man inte längre i den landstingsfinansierade gruppen som får 3 försök gratis. I alla fall är det så i den region vi tillhör. Jag vet att vissa landsting bara ger 1 enda försök.
Men vi har just nu betalat ungefär 34000 kronor för denna första behandling, med hormoner, undersökningar och nedfrysning av embryo.
Det är klart att det känns i plånboken men samtidigt skulle jag nog betala vad som helst!!
Nu blir det till att pusta ut en stund innan det är dax att fira en vän som fyller år!
Kram från mej
fredag 24 september 2010
Beslut
Halloj den fina fredag
Japp. Då har vi MBL:at angående 1 eller 2 ägg imon.. Pratade igen med Dr L som förklarade ett och annat, och vi har beslutat oss för att sätta tillbaka ett embryo. Däremot om det blir så att det finns ett som kan leda till graviditet men som inte klarar nedfrysning så sätter dom in det oxå. Så lite snurrigt i skallen e det allt men nu känns det bra
Pust. Detta e bara början på en resa som förhoppningsvis leder oss in på en väg som vi så mycket längtar efter...
Puss på er och skickar kärlek och styrka till ALLA som kämpar och längtar!
Japp. Då har vi MBL:at angående 1 eller 2 ägg imon.. Pratade igen med Dr L som förklarade ett och annat, och vi har beslutat oss för att sätta tillbaka ett embryo. Däremot om det blir så att det finns ett som kan leda till graviditet men som inte klarar nedfrysning så sätter dom in det oxå. Så lite snurrigt i skallen e det allt men nu känns det bra
Pust. Detta e bara början på en resa som förhoppningsvis leder oss in på en väg som vi så mycket längtar efter...
Puss på er och skickar kärlek och styrka till ALLA som kämpar och längtar!
Ett eller två?
HJÄÄÄÄLP!
Fick precis ett samtal från "mrs-hon-som-ska-göra-oss-på-smällen-imorgon" dvs min underbara doktor.
- Hej Anna!, Doktor L här. Jo jag undrade bara om vi hade talat något angående om vi ska sätta in ett eller två ägg imorgon??
- Gulp, äehh, ahumm... näää det har vi väl inte direkt (lägg märke till stenåldersuttrycken).. men jag trodde att ni inte ville sätta in fler än ett?
-Jo det kan vi göra om ni vill..
-Okej måste tala med S först.
Så nu blir det överläggning på hög nivå!
Skriver mer senare:)
Fick precis ett samtal från "mrs-hon-som-ska-göra-oss-på-smällen-imorgon" dvs min underbara doktor.
- Hej Anna!, Doktor L här. Jo jag undrade bara om vi hade talat något angående om vi ska sätta in ett eller två ägg imorgon??
- Gulp, äehh, ahumm... näää det har vi väl inte direkt (lägg märke till stenåldersuttrycken).. men jag trodde att ni inte ville sätta in fler än ett?
-Jo det kan vi göra om ni vill..
-Okej måste tala med S först.
Så nu blir det överläggning på hög nivå!
Skriver mer senare:)
torsdag 23 september 2010
Det blev 11 ägg!
I morse var det dags för ÄP. Vi kom till kliniken vid 8 tiden på morgonen, och sedan fick jag byta om till snygga kläder bestående av t-shirt strumpor och läcker morgonrock. Efter ca 10 minuter fick jag en nål i armen och sen var det tid att bestiga den ljuvliga gyn-stolen.
Kändes lite nervöst, jag var rädd att det skulle göra jäkelont... fick bedövning som inte kändes alls, och sedan var det dax för lite morfin, det snurrade till lite grann men jag var helt med ändå. När han förde i staven med "plocknålen" gjorde det faktiskt riktigt ont, men det berodde på att det var så många äggblåsor på den högra sidan. Men trots allt var smärtan överkomlig, och det var klart på ca 20 minuter.
Efter denna lilla procedur fick vi återigen gå in i vårt rum, där vi fick fika med kaffe och smörgås.
Efter en liten stund kom sköterskan in och sa att vi hade fått ut 11 st ägg! Det är bra resultat med tanke på att man inte e någon liten ung duvunge längre, så vi blev glada för det.
Kl 13.30 skulle mina 11 ägg och S spermier gå på Lab-date, och tanken är att dom ska klaffa väl ihop och att vi nu 2 dygn senare får tillbaka 1 riktigt kanonägg:))
Har väl mest sovit hela dagen, är väldigt öm i äggstockarna, men det går väl över?
Känner mig förvånansvärt lugn, inte alls orolig men det är ju konstigt med den här resan, att man aldrig riktigt vet vad man ska känna eller hur man kommer att reagera. Och tur e väl det:)
Imorgon är jag ledig från APU:n och ska bara ta hand om mig själv och min kropp.
Godnatt och kram
A
Kändes lite nervöst, jag var rädd att det skulle göra jäkelont... fick bedövning som inte kändes alls, och sedan var det dax för lite morfin, det snurrade till lite grann men jag var helt med ändå. När han förde i staven med "plocknålen" gjorde det faktiskt riktigt ont, men det berodde på att det var så många äggblåsor på den högra sidan. Men trots allt var smärtan överkomlig, och det var klart på ca 20 minuter.
Efter denna lilla procedur fick vi återigen gå in i vårt rum, där vi fick fika med kaffe och smörgås.
Efter en liten stund kom sköterskan in och sa att vi hade fått ut 11 st ägg! Det är bra resultat med tanke på att man inte e någon liten ung duvunge längre, så vi blev glada för det.
Kl 13.30 skulle mina 11 ägg och S spermier gå på Lab-date, och tanken är att dom ska klaffa väl ihop och att vi nu 2 dygn senare får tillbaka 1 riktigt kanonägg:))
Har väl mest sovit hela dagen, är väldigt öm i äggstockarna, men det går väl över?
Känner mig förvånansvärt lugn, inte alls orolig men det är ju konstigt med den här resan, att man aldrig riktigt vet vad man ska känna eller hur man kommer att reagera. Och tur e väl det:)
Imorgon är jag ledig från APU:n och ska bara ta hand om mig själv och min kropp.
Godnatt och kram
A
onsdag 22 september 2010
I morgon hoppas vi på storskörd:)
Då var dagen kommen snart då mina ägg ska gå under luppen hos Ivf-kliniken. Måste erkänna att jag är hemskt pirrig, men som tur är har jag världens tryggaste man med mig så det kommer att gå bra.
Har känt vissa biverkningar av Ovitrelle-sprutan jag tog igår kväll, lite yr, illamående och ont i brösten.
Och så fort jag ska kissa känns det som om det liksom trycker på från äggstockarna.. Jaja.
Nu går det i alla fall framåt, det är verkligen på tiden, man går ju som en höna och väntar redan innan ruvningen. PUST!
Har försökt att inte stressa denna veckan, inte helt lätt eftersom jag börjat på min APU denna veckan. Är på en kirurgisk vårdavdelning, och ska vara där i 4 veckor totalt. Känner väl en viss oro eftersom det kommer antingen bli ett PLUS eller ett minus under tiden jag är där. Så därför har jag berättat för båda mina handledare vad vi genomgår, och hör och häpna:: BÅDA dessa kvinnor har gjort IVF, med lyckat resultat, är det inte helt jäkla galet?? Jag menar hur stor e den sannolikheten??
Inbillar mig att det är nån mening med det:)
Min sambo e mest orolig över hur han ska göra med sitt prov imorgon, utföra på kliniken eller hemma?? Jag sa att han får bestämma vad som känns bäst.
Hihi,lite roligt e det allt!
Nä, ska ta en macka nu, en fet sådan eftersom jag inte får äta efter 24.00.
Skriver imon
Kram
A
Har känt vissa biverkningar av Ovitrelle-sprutan jag tog igår kväll, lite yr, illamående och ont i brösten.
Och så fort jag ska kissa känns det som om det liksom trycker på från äggstockarna.. Jaja.
Nu går det i alla fall framåt, det är verkligen på tiden, man går ju som en höna och väntar redan innan ruvningen. PUST!
Har försökt att inte stressa denna veckan, inte helt lätt eftersom jag börjat på min APU denna veckan. Är på en kirurgisk vårdavdelning, och ska vara där i 4 veckor totalt. Känner väl en viss oro eftersom det kommer antingen bli ett PLUS eller ett minus under tiden jag är där. Så därför har jag berättat för båda mina handledare vad vi genomgår, och hör och häpna:: BÅDA dessa kvinnor har gjort IVF, med lyckat resultat, är det inte helt jäkla galet?? Jag menar hur stor e den sannolikheten??
Inbillar mig att det är nån mening med det:)
Min sambo e mest orolig över hur han ska göra med sitt prov imorgon, utföra på kliniken eller hemma?? Jag sa att han får bestämma vad som känns bäst.
Hihi,lite roligt e det allt!
Nä, ska ta en macka nu, en fet sådan eftersom jag inte får äta efter 24.00.
Skriver imon
Kram
A
lördag 18 september 2010
Lördag och snart äggplock:)
Hej!
Idag har humöret varit något bättre än dagarna innan... var hos min läkare igår och gjorde det första ultraljudet, allt såg bra ut äggblåsorna hade växt som de skulle och det kändes väldigt skönt att höra!!
Så nu pumpar jag in Puregon och Orgalutran i min mage varje kväll.
Ser fram emot måndag, då e d dax för UL nr 2 och på onsdag eller torsdag e det ÄGGPLOCK. Hjälp. Det är med skräckblandad förtjusning som den här dagen närmar sig. Känner mig förväntansfull och nedstämd på samma gång, och det är omöjligt att riktigt sätta ord på alla de tankar och känslor som ploppar upp hela tiden.
Läser en del andra bloggar och man ser och känner med alla tjejer och kvinnor som kämpar och vägrar ge upp drömmen om ett eget barn.
Läste något riktigt hemskt, en kvinna som förlorat sitt barn i magen i vecka 38. Kan inte ens föreställa mig. Det borde inte ens få vara möjligt att bli drabbad av något så vedervärdigt!
Usch. Skickar kärlek och värme till henne och hennes man.
Tjing så länge!
Anna
Idag har humöret varit något bättre än dagarna innan... var hos min läkare igår och gjorde det första ultraljudet, allt såg bra ut äggblåsorna hade växt som de skulle och det kändes väldigt skönt att höra!!
Så nu pumpar jag in Puregon och Orgalutran i min mage varje kväll.
Ser fram emot måndag, då e d dax för UL nr 2 och på onsdag eller torsdag e det ÄGGPLOCK. Hjälp. Det är med skräckblandad förtjusning som den här dagen närmar sig. Känner mig förväntansfull och nedstämd på samma gång, och det är omöjligt att riktigt sätta ord på alla de tankar och känslor som ploppar upp hela tiden.
Läser en del andra bloggar och man ser och känner med alla tjejer och kvinnor som kämpar och vägrar ge upp drömmen om ett eget barn.
Läste något riktigt hemskt, en kvinna som förlorat sitt barn i magen i vecka 38. Kan inte ens föreställa mig. Det borde inte ens få vara möjligt att bli drabbad av något så vedervärdigt!
Usch. Skickar kärlek och värme till henne och hennes man.
Tjing så länge!
Anna
onsdag 15 september 2010
Första inlägget
Hej!
Anna heter jag, är just fyllda 40 och jag bor i en liten ort i södra Sverige. Jag och min sambo S har sedan ca 1 1/2 år försökt bli gravida utan resutat. Idag är tredje dagen för mig på vår första IVF-behandling, jag använder Puregon och sen blir det Orgalutran, och lite smått och gott.
Längtan efter barn har alltid funnits någonstans inom mig, men först när jag träffade S föll alla bitar på plats och vi började försöka i mars 2009.
Jag som vart gravid vid 2 tidigare tillfällen hade ALDRIG kunnat tro att det här skulle bli ett problem, men ack vad man bedrog sig:)).
Mensen kom punktligt och fint vareviga månad och jag började misströsta. Gjorde en fertilitetsutredning i april 2010. Inga fel på någon av oss, kunde man hitta.
Så det blev till att traska iväg till Ivf-kliniken, där vi bestämde oss för, som doktorn sa: maximera våra chanser, du är ju trots allt 40 snart, Anna?...
JO TACK lilla fabbro doktorn, jag VET hur gammal jag är, säger du det en gång till så kör jag ner ultraljudsstaven i halsen på dej:) Ungefär så kändes det då i juni, nu har vi landat i detta beslut och nu känns det okej faktiskt. Jag menar det är ju den sista chansen nu och blir det inget med IVF, så får man väl ta det sen.
Sista chansen, tänker du då? Ja, det är så det känns, kroppen säger kanske nej, trots att hjärnan säger: snälla!!!
Jag vet att många som är över 40 faktiskt blir gravida på både naturlig väg, men oxå via IVF, så det är klart att hoppet finns, men jag inbillar mej om jag behåller den inställningen om att det kanske är försent, så blir jag inte lika förtvivlad om det inte skulle fungera..
SÅ.
Här sitter jag nu med huvudvärk, och ömmande äggstockar och skriver av mig dagens skörd av tankar.
Min sambo har INTE lika stort behov av att prata om det här som jag och ingen jag känner har gått igenom nåt liknande, så jag känner mig ganska ensam ibland.
SKÖNT att skriva av sig, att läsa andras bloggar om liknande ämnen och bara få ventilera sig, eller vad tycker du?
På fredag e det dax för UL nr 1, och måndag den 20 för nr 2. Eventuellt ÄP den 24 september.
Hur ont gör det egentligen?? Vill veta hur just du upplevde detta, eller du som oxå har det framför dig, vad du tänker!
Känner mig förväntansfull och skrajsen på samma gång. svårt detta.
Kan bli så ledsen och arg varför det inte kan vara enkelt, bara att skaffa liksom, som de flesta verkar tro.
Nä, nu blir det att ta tag i dagens tvätt.
Hej hopp så länge!
Kram
Anna
Anna heter jag, är just fyllda 40 och jag bor i en liten ort i södra Sverige. Jag och min sambo S har sedan ca 1 1/2 år försökt bli gravida utan resutat. Idag är tredje dagen för mig på vår första IVF-behandling, jag använder Puregon och sen blir det Orgalutran, och lite smått och gott.
Längtan efter barn har alltid funnits någonstans inom mig, men först när jag träffade S föll alla bitar på plats och vi började försöka i mars 2009.
Jag som vart gravid vid 2 tidigare tillfällen hade ALDRIG kunnat tro att det här skulle bli ett problem, men ack vad man bedrog sig:)).
Mensen kom punktligt och fint vareviga månad och jag började misströsta. Gjorde en fertilitetsutredning i april 2010. Inga fel på någon av oss, kunde man hitta.
Så det blev till att traska iväg till Ivf-kliniken, där vi bestämde oss för, som doktorn sa: maximera våra chanser, du är ju trots allt 40 snart, Anna?...
JO TACK lilla fabbro doktorn, jag VET hur gammal jag är, säger du det en gång till så kör jag ner ultraljudsstaven i halsen på dej:) Ungefär så kändes det då i juni, nu har vi landat i detta beslut och nu känns det okej faktiskt. Jag menar det är ju den sista chansen nu och blir det inget med IVF, så får man väl ta det sen.
Sista chansen, tänker du då? Ja, det är så det känns, kroppen säger kanske nej, trots att hjärnan säger: snälla!!!
Jag vet att många som är över 40 faktiskt blir gravida på både naturlig väg, men oxå via IVF, så det är klart att hoppet finns, men jag inbillar mej om jag behåller den inställningen om att det kanske är försent, så blir jag inte lika förtvivlad om det inte skulle fungera..
SÅ.
Här sitter jag nu med huvudvärk, och ömmande äggstockar och skriver av mig dagens skörd av tankar.
Min sambo har INTE lika stort behov av att prata om det här som jag och ingen jag känner har gått igenom nåt liknande, så jag känner mig ganska ensam ibland.
SKÖNT att skriva av sig, att läsa andras bloggar om liknande ämnen och bara få ventilera sig, eller vad tycker du?
På fredag e det dax för UL nr 1, och måndag den 20 för nr 2. Eventuellt ÄP den 24 september.
Hur ont gör det egentligen?? Vill veta hur just du upplevde detta, eller du som oxå har det framför dig, vad du tänker!
Känner mig förväntansfull och skrajsen på samma gång. svårt detta.
Kan bli så ledsen och arg varför det inte kan vara enkelt, bara att skaffa liksom, som de flesta verkar tro.
Nä, nu blir det att ta tag i dagens tvätt.
Hej hopp så länge!
Kram
Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)