Lugnare

Är det här hemma nu. Inget bråk. Inget tjafs och framför allt inget jag-har-gjort-det-och-det-skuldbeläggare-jargong. Och det är så himla skönt. Lite gnabb lite gnäll i allmänhet men inget katastrof-läge liksom.
Pratar lite bättre. Men flera barn vill han inte ha. Har ifrågasatt min egen längtan och hittar inte framåt riktigt. Det är ju som om att vilja ha mer fast man redan fått allt. Den underbaraste perfektaste lilla ongen. Men ändå. Längtan. Måste vara biologiskt tänker jag, och fortsättning följer garanterat.

Kram på sej;))

Tankar i natten

Jag bär på en längtan, och som många av er er som fortfarande hoppas på att få ett barn, kan te sig som uppstudsig eller girig. Min längtan att få ge S ett syskon växer sig starkare för var dag. Jag älskar att se hur hon uppskattar andra barn, att Iaktta när hon leker och busar och bara är en 13 månaders liten skrutt som gillar livet som sådant. Tro för ett ögonblick inte att jag är nöjd, jag är mer än nöjd men klockan rullar och åldern med den. Så nu är frågan; insemination i DK eller Ivf ?