KUB

Igår var jag på läkarbesök, och fick se den lilla grodan igen, som nu mätte 3,5 cm:) Jag fick reda på att jag måste göra en utredning för blodpropp, eftersom båda mina föräldrar har haft det. Så i morse bar det iväg till sjukhuset för att bli tappad på blod, hela 9 rör snodde dom, men det var med KUB-testet inräknat. Så nu är det bara att vänta in NUPP-testet den 14 januari. Så fortsätt gärna med alla tummar!

Fick också en tid för RUL den 25 februari. känns som en evighet dit. Vill ju så gärna att allt ska vara som det ska, och att vi ska få ett starkt, friskt barn. Det är det enda som betyder nåt.
Kram alla goa

Äntligen måndag

Skönt att julen är över, nu är det bara vanlig måndag igen. På schemat idag står det städa och dona, kan vara skönt att få lite rent och fräscht omkring sig.
Idag lunkar jag in i vecka 11, och på onsdag ska jag på läkarbesök angående KUB-testet vi skall göra, ska även ta blodproverna då. Lite nervöst men det ska nog gå bra.
Hoppas ni alla haft en fin julhelg.

Kramen

God Jul

Har varit dålig på att uppdatera mig det sistone. Det har varit mycket jobb, och jag jobbar ikväll oxå:(
Men så är det inom vården, bara att gilla sej. Var på det första besöket hos Mvc i tisdags, det gick bra vi pratade en massa om hälsa och ohälsa, vi fick ställa frågor, och så bokade vi in tider för KUB-test, NUPP-test och läkarbesök. Det känns fortfarande lite overkligt måste jag säga. Jag har också haft ont i magen, som mensvärk liksom, men vad jag har förstått är det växtvärk från livmodern. Är det någon som känner igen sig?

Nu ska vi strax packa iväg oss innan jobbet kallar, så vi får träffa lite familj oxå.

Önskar alla en riktig bra och fin jul!!

KRAM

Vinterland

Idag är det rejält kallt, vi hade hela -16 i morse. Inte ens kissarna vill gå ut å lufta sig. Idag har jag avverkat det tredje julbordet, och nu är jag bra led på julmat kan jag säga. Inte direkt sugen på mer varm mat alls egentligen på hela veckan..
I morgon är det dags för det första  besöket på mvc och det känns bra, fast jag inte känner så mycket av det lilla livet idag.
Ha en fin kvälll!
Kramen

Trötter

HAr haft en lååång jobbhelg och är ledig idag, så himla skönt. Illamåendet är något bättre så länge jag småäter nåt hela tiden:) Går in i vecka 10 idag, ser inte så ut på babytickern men den visar fel på några dagar.
Kramen

Soffpotatis

Igår var en toppendag, jag hade massa energi, städade, tvättade, fejade. bytte sängkläder, jaa mådde bra helt enkelt. Detta på grund av att illamåendet höll sig borta mest hela dagen. Det var så skönt! Och idag är det tillbaka, inte med full kraft, men det liksom ligger där och lurar att hoppa fram hela tiden.
Tro mej, jag mår gärna illa av och till i 7 1/2 månad till, men tro mej också när jag säger att man inte är speciellt trevlig och glad när man har ett snöre i halsen som åker upp och ner.

Ikväll jobbar jag natten igen, går på kl 21. Har ingen lust alls att jobba. Överhuvud taget alltså. Så har jag aldrig känt förut, men det är precis som om jag inte har nån kraft och energi att lägga på det just nu. Vill faktiskt fokusera på mig själv just nu. INTE känna press eller krav eller att jag måste vara duktig. Känns helt oviktigt.

Vill passa på att gratta fina Jenny som igår var på sitt första VUL. Underbara nyheter:)

Känner mig trött, så det får bli en stunds sömn tror jag.

Ha en underbar helg, ta hand om varandra.
Kramen

Att berätta

Idag har jag varit modig igen. Har ringt min närmsta familj och berättat för dom. Jag vet iofs att det är lite tidigt med jag känner att det var nödvändigt. Och då allt såg bra ut på VUL känner jag mig tryggare i det oxå.
Dessutom har jag fått en tid för inskrivningssamtal på MVC nästa vecka. Känns nästan lite overkligt:) Svårt att greppa, att ta in, att smälta.
Jag mår fortfarande illa och är extremt trött, men det är med glädje och ödmjukhet jag gör det.
Är så tacksam.
Önskar alla en fin onsdag.
Kramen på er

Hjärtslag

Åh är så glad! Vi fick se ett litet litet pyre, hjärtat slog och allt verkade bara bra! Jag var så rädd och nervös innan och trodde jag skulle svimma, medan mannen var stencool som vanligt...

Har gått 8 fulla veckor idag, och nu är det bara att se framåt. JIPPI!!! Nu stannar du inne hos mammi ända tills den 25 juli, sen går det finfint att titta ut, serdu..:)) lilla fisen.
Kramen

Doktorn

Igår var det dags igen för den tredje förkylningen på 8 veckor att bryta ut, så jag blev så trött å sur att jag ringde direkt till vårdcentralen, och fick en tid i morse.
Träffade världens härligaste utländska läkare som snabbt konstaterade bronkit, och  skrev ut hostmedicin, tack Svensk sjukvård, säger jag bara. Ibland fungerar verkligen allt toppen.
SÅ nu e det soffläge igen, vila och åter vila och läsande och småätande för att hålla illamåendet i schack.
I morgon e det julbord med vänner, ska kolla upp vad man får äta och inte.

Ha en fin helg alla!
Kram
Ps,,, VUL måndag 13/12...DS <3

Drömmer

Jag drömmer om ofostrig graviditet, jag drömmer om ett ultraljud som berättar att det är en flicka, jag drömmer om blod och pengar och elaka människor och allt möjligt konstigt. Nu när det börjar närma sig VUL ökar oron för att det inte ska vara ett litet hjärta som pickar därinne, att det ska vara tomt, att den här tiden jag gått och känt mig gravid i själva verket har varit en jävla blåsning. Får INTE googla mer nu. Blir så himlans trött på mig själv som dissikerar all information jag kommer över. En dag i taget, som sambon säger. Ja ja, pust säjer jag bara.

Önskar och längtar så efter att höra det där ljudet på måndag.

Illamående

Nu är det ett faktum att jag verkligen mår illa morgon middag kväll natt.. Ja, jag vet att jag ska känna mig glad över det men det är inte så lätt när det känns som om man har ett snöre i halsen som åker upp och ner hela tiden.
Idag har vi planeringsdag med jobbet, känns halvkul att sitta där och va trevlig när spyan ligger i halsen,
Funderar på att stanna hemma istället.
Usch vad jag e gnällig.
Fy på mej, och kram på er

Hektisk söndag

Dagen har varit lite stressig, först var vi på tårtkalas hos en vän som fyllt år, och den åkte vi hem till svärföräldrarna på mera fika, nu blir det soffläge till Beck om en stund.
I morgon är det en vecka kvar till VUL och det känns som en milstolpe, helt klart. Jag har heller inte blött något mer, det känns betryggande, så fram tills nästa måndag ska jag verkligen försöka att njuta av att vara gravid trots en förlaaamande trötthet..
Stor kram till er alla fina!

Lugnare

Jo jag e lugnare nu. Det har bara kommit lite flytningar med pyttelite brunt i.( Ursäkta detaljrikedomen)
Har inte köpt ngt nytt test, vill våga känna mej gravid fortfarande.
TAck så mycket snälla ni. Ert stöd är så värdefullt:))

Kramar
Anna

Brunrosa

Fan, har kommit lite sånt under eftermiddagen... men inget nu ikväll. LIVJÄVLARÄDD.

Bilar och bebisar

Har blivit moster igen för tredje gången, till en liten flicka:) Hade jag inte själv varit gravid hade jag nog legat  i fosterställning och  bölat nu. Grattis sis och J till den lilla.

Min bil är trasig. Ljuddämparen har gått sönder, med följd att det HÖRS när man kommer. Så idag blir det till att åka buss till jobbet.
Har grymt ont i bröna fortfarande, får hoppas på att det är ett tecken på att allt står bra till därinne med Glimra.... Känns låååångt till ultraljudet, den 13 december.
Jag sover väldigt mycket oxå, blir lätt en 10 timmar per dygn. Lite trist men känner att jag behöver det.
Kram på er

Modig

Ja. Lite modig känner jag mej för att jag vågat placera min babyticker här på bloggen. Men så får det bli, för detta ska gå vägen. Så det så:)
Kram

Visioner

Pratade just med en vän... hon sa: om du ser ditt barn i huvudet och i hjärtat kommer det att hända. Så för henne handlar det om att verkligen vilja något. Då händer det på riktigt.
Värdefullt är det att ha en sådan vän som kan se och tänka på ett annorlunda sätt än en annan, som mest går omkring om grubblar... Tack L för att du får mig att se på världen genom dina ögon. Vad gjorde jag utan dig?

Annars är det kallt här idag, en dag som har handlat om att sova ut, spackla och slipa lite nere i källaren, vara omåttligt trött, ha ett underliggande illamående, och konstant hunger, klappa kissarna, och elda..

Hoppas ni mår bra,
Kram

Smyger omkring

Ja, det är precis vad det känns som att jag gör. Det verkar fortfarande osannolikt och overkligt att jag är med barn, liksom. Men jag är tacksam för varje dag som jag känner av några symptom. Idag har jag grymt ont i brösten och har lite mol/växtvärk eller nåt?
Det känns som om livet har gett oss en andra chans på nåt vis, jag känner en stor vördnad att jag över huvud taget kan bli gravid fortfarande. Och så länge jag inte vet om allt står väl till därinne med Glimra, så tänker jag i alla fall försöka njuta, och ta var dag som den kommer. Tids nog får vi veta.

Kramen

Grattis!

Till fina Jenny som har plussat idag!! Tjohooo! Man blir lika glad varje gång!!
I morgon e det 2 veckor kvar till VUL:))
Ha en underbar söndag alla, själv jobbar jag natten IGEN:)
Kramen

Spänd

Detta känns verkligen surrealistiskt. Overkligt. Är jag gravid?? Jaaa, tydligen. Har lite symptom som ont i tuttisarna och sen på kvällen är magen hemskt spänd. som en ballong. Annars funderar jag inte så mycket just nu utan försöker bara flyta med...

Kramen

Ödmjuk

Är precis vad jag är idag. Och tacksam. Ringde till vår klinik igår och berättade att vi hade fått ett positivt test, och fick tid för VUL den 13 december...känns ju som en evighet dit. Hur läskigt som helst.
Skör som glas är jag, men så jävla ödmjuk.

KRAMEN

Att våga

Idag har varit en ledig dag från arbete, men desto mer ärenden att uträtta:) Har inte tänkt så mycket på att jag är gravid. Det kanske är ett sätt att skydda sig ifrån den lilla jäkeln som sitter på axeln och viskar oroande kråksånger till mej? Men i detta nu, i denna stund är jag faktiskt det. Sannolikheten för att det ska hända några tråkigheter finns ju såklart men jag känner bara stoooor tacksamhet över att det GÅR att få ett plus, över att det tydligen inte ÄR kört att plussa för att man e 40 år fyllda. Över att i min livmoder ligger det en liten Glimra som mår bra och ska göra det väääldigt länge.

Och vad skulle jag gjort utan alla era tummar, grattis, hurrarop och lyckönskningar?? Ni, tjejer härinne vet så mycket om ens innersta tankar, och det känns så tryggt och glädjefyllt att ha era bloggar att läsa, att få dela den här resan med människor som vet vad man pratar om är så värdefullt:)  Ni är UNDERBARA.

kram alla

Känslosvall

Hur skriver man?

Det är 15 år sedan jag sist höll i ett positivt graviditetstest. Då med helt andra förutsättningar. Med en man som inte var snäll, vars barn jag faktiskt valde att inte behålla.

Idag den 23 november sitter jag med ett positivt graviditetstest igen. Med bra förutsättningar!

Jag är så tagen, så rörd, så tacksam, ödmjuk och rädd såklart. JAG ÄR GRAVID. Jag kan inte ta in det riktigt, men det är två streck på alla stickor som ligger lite varstans här i huset:)

KRAMEN på er alla som hållit era tummar för kung och fosterland. Ni får gärna forsätta i 8 månader till.

Anna

TD och tisdag

Har sovit sådär... kanske 5 timmar på sin höjd.
Ska åka och köpa ett gäng gravtester på vägen hem, och sitta och vänta in sambon tills fyra då han kommer hem.
Det kommer att bli en lång dag.
Fortsätt med era tummar.
Kramen

Snart vet vi

Japp så e det. I morgon e det depp eller klackarna i taket vid den här tiden. Ska strax åka iväg och arbeta nattjouren igen, har verkligen ingen lust men det är ju rätt ok pengar. Ikväll har vi spacklat i källaren och sopat upp massa byggdamm från golvet... På onsdag kommer dom å penslar på bakteriedödande medel på golv och väggar, sen e det fritt fram för tapetsering och golvläggning.

ÅH, lilla Glimra, säg att du finns därinne hos mig, att du lever och finns, har det bra, och vill stanna tills juli nästa år...!!

Kram

RD 19

Klockan har passerat midnatt, och jag kliver in i ruvarlandets 19 dygn. Det känns superläskigt men ändå lugnt, jag e stressad men ändå cool, ja ni fattar ju att man har alla dessa känslor och tankar!!! Ni som vet vad detta innebär. När jag började blogga så kändes det nästan lite töntigt, ja det var ju nåt som var lite inne och sånt som folk som ville synas sysslade med. Och nu kan jag inte vara utan den.Oavsett hur det går för mig själv/oss men också tack vare ni som läser, stöttar, pushar och kramar om. Vad fan hade jag gjort utan er??

Sambon sover.Hade varit riktigt roligt att väcka honom med ett plus på stickan i morgon bitti, men vi har kommit överens att vänta till tisdag... Är ledig på onsdag så oavsett resultat kan jag bara vara hemma då:)
Känner hopp trots allt. Men ändå en stor ödmjukhet. Rädsla. Skörhet. Ja ni fattar.
Nu blir det sängen, det ejag värd efter ett 13 timmars arbetspass:)
Godnatt alla fina
A

RD 18 och helstressad

Jag e nervös. Jag e stressad. Jag vill testa NU, men samtidigt vågar jag inte... har läst om de som testat neg. på dag 18 och 19, så jag ska försöka hålla mig tills tisdag. Men nerverna e på helspänn.
Jag vill vill vill....
Kramen
A

RD 17

Herregud. Ruvardag 17. Såhärmlångt kom jag sist oxå men då använde jag vaggisar som ställde till det en hel del. Har molvärk,ömma bröst men det behöver inte betyda någonting egentligen det vet jag. Är noga med att inte ta ut någon glädje i förskott. Mensen kan komma, och jag kan testa minus på TD oxå. Man blir väldigt medveten om detta....
Idag e det minst sagt insnöat här och vi ska fira svärfar idag... blir kul!!!

Ha en underbar lördag alla!!
Kramen

Gråtmild

Idag e en sån dag jag lipar för ingenting:

- Bilen gick INTE igenom besiktningen( det var dessutom ombesiktningen som sket sej, skoj)
- Min syster hade åkt in i natt och trodde det var dags att föda ( fick jag reda på genom hennes svärmor) tack för den. Men det var falskt alarm
- Jag känner mej fet och oattraktiv
- Jag känner mej gammal
- Underlivet känns som fnöske
- Det är kallt.

Så. Nu känns det genast lite bättre.
Jag är så stirrig och nervös nu.

Kram

RD 16 Fredag

Tassar in på ruvardag numero 16 idag..... e nu mer eller mindre ett nervvrak.
Har jobbat jour på jobbet inatt och är bra trött efter att ha sovit ca 3 timmar... lägg sen på en bilbesiktning på det:

kramen

Smygfart

Vi traskar in i ruvarlandets dag nummer 15 idag och vi tänker långsamma positiva tankar om det. Mina bröst har börjat ömma pyttelite. Det e det enda som ändrats. Jag vill inte riktigt känna efter för mycket, skriva för många verkliga eller falska evenetuella symptom, för att sen gå tillbaka OM mensen kommer och bli bitter.

Jag vet ju att trots att man nu passerat BIM med hela 5 dagar och ruvat i hela 14 så kan det där röda blodet fortfarande komma och ställa till det... Och jag försöker förereda mig för det. Att inte bli så förkrossad om det händer, att det då är att ta ´nya tag, att det inte är kört ännu, att vi har pengarna till en ny behandling, att livet går att leva utan barn, att jag inte kommer bli inlagd på psykiatrisk avdelning för djup depression;= med mera med mera...
Jag funderar oxå mycket på om jag inte blir förälder, hur blir livet då? Vad gör man istället och hur skapar man en rik tillvaro då? Jag vet det finns 1000 olika sätt men just nu känns det svårt att se..

Så jag försöker att smyga mig igenom dagarna nu, fram tills på tisdag då det är testdag och hoppas så innerligt att jag har en liten Glimra inne hos mej.

Hoppas ni får en fin torsdag alla goa.
Kramen

RD 14 idag

Och inget nytt.....
Fortsätt med era tummar:))
KRAMEN

RD 13

Det är tisdag och jag har ett långpass framför mig. Det hjälper till att distrahera mig från att gå omkring och känna efter. Mina slemhinnor i underlivet har blivit hemskt torra, är det vanligt tro? Ni vet, det gör  nästan lite ont när man ska torka sig efter ha kissat? Isch och fy. Har testdag den 23 november, idag läser jag den 16, det betyder 1 vecka till.
Fortfarande lite förkyld, den e så seg denna förkylningen, släpper inte liksom.
Ha en fin dag.
A

Fin dag

Goafton denna söndag, som faktiskt har varit en väldigt bra dag. Har varit och firat far och svärfar, samt köpt en födelsedagspresent till den senare. Han fyller jämnt i veckan, nämligen beundransvärda 90 år:) Pigg och klar som en mört e han, vital och sen så älskar han vin. Han har druckit ett till två glas vin om dagen i drygt ett år nu, med resultat att han inte längre behöver sin kolesterolmedicin. Är inte det ganska häftigt? Hans present kommer att bli en jättefin TV-fåtölj med fotpall. Hoppas han tycker om den.

Idag är det RD 11 och jag tycker nog att det känns som om menshelvetet e på gång mest hela tiden. Jag försöker att inte se framåt så mycket, och måla FAN på väggen och tänka att; jamen går det inte nu så går det sen, och kanske blir det aldrig något, kan vi i såna fall adoptera? Med mera ... ja ni vet ju precis hur tankemönstrena brukar gå.
Men jag måste dela med mig en väldigt bra sak som min psykolog sa.: Det är du själv som styr dina egna tankemönster, och det är bara du som kan få dom att ta en annan riktning. Kloka ord av en rejäl kvinna. Allt BEHÖVER faktiskt inte gå åt helvete, för att man mår berg och dal bana mesta dels av tiden, eller hur?

Men visst är det så att de mörka dagarna ibland e toksvarta, och de ljusare riktigt hoppfulla. Det vet ni. Och det vet jag.
Och det är så skönt att ha den här bloggen att bara skriva vad hjärtat tänker.

Fortsätt med era tummar.
Kramen

Anna

No Blood Thank God

Har alltså gått nästan 10 dagar nu. Har inte ens ont i brösten som jag brukar ha inför mensen, vet inte om det bådar gott eller inte. Testet ligger på fläkten och där får det nog ligga kvar ett tag till. Ikväll ska vi till papi på besök, det blir ett helrör whisky i farsdagspresent en dag för tidigt, och jag antar att det blir ett par öl för herrarna medan jag håller mig till bubbelvatten:)

Har äntligen fått upp gardinerna jag var iväg och köpte i veckan, det blev väldigt ombonat och mysigt härhemma. Har nu tänt ljus och sitter och bara försöker tänka positiva tankar om situationen jag befinner mig i.
Det e som sambon säger: antingen blir det ett plus, eller ett minus. Ja, tjejer tänk om man kunde se så krasst på allting, va?
Skönt det vore.
Önskar er alla en riktigt fin  helg.
Kram

Stark på RD 9

Hur stark är man egentligen? När börjar saker och ting rämna omkring en, och när blir det för mycket att bära? Jag upplever nåt just nu som är jävligt jobbigt. Det känns som om att mensen e på väg nämligen. Det där välbekanta molandet och huggandet i magen. Har man haft mens i typ 100 år så känner man ju igen skiten när den kommer.

Så jag utmanar er mäktiga krafter, Gud eller vad du kan heta, universums energier, och tankens viljekraft: Bevisa att jag har fel denna månaden, ge oss det där plusset, den där resan som så många får gratis, utan sår i själen på vägen.
För jag vet inte hur stark jag kan vara. Och jag vill inte bli tvungen att få reda på det heller. Så jag ber; SHOW ME THE + !!!!!

Kramen

A

Bebiskläder och ruvardag 8

Idag visade min mamma mig bebiskläder hon har köpt till min syster som får sitt 3 barn den 2 december. Jättefina små klänningar och små strumpor. Hon frågade om jag tycker att det är jobbigt, och jag svarade att :jaaa, men det är klart det  är  j o  b b i g t, när vi vill så mycket själva , och det inte händer något. Och sen svalde jag tårarna.
Min mamma vet inte om att vi gör IVF, det gör heller inte min syster, inte min pappa. Den enda som vet är min lillebror.
Då kommer jag till en svår klurig frågeställning: Får man vara avundsjuk på sin egen syster?

JA. Det får jag. För hon har glidit genom livet på ett bananskal, hon har aldrig behövt kämpa speciellt mycket för något, hon har haft/har en trygg tillvaro hela sitt vuxna liv. PLUS att hon pluppar ur sig ungar till  höger och vänster. Vår relation har alltid varit lite speciell, som de extremt olika individer vi är har vi sällan kunna komma överens mer än ett par timmar i stöten. Jag älskar henne, visst, men vi förstår inte varandra, och det kommer vi kanske aldrig att göra heller.
Det är oxå jävligt jobbigt att det enda hon pratar om är sig själv och den förestående förlossningen/bebisen. Det känns som om det rubbas in i mitt ansikte.

Jag fick be henne att sluta prata om det, sa att det blir för mycket.....

Usch. Vill att min mamma ska köpa bebiskläder till vår bebis, att jag vore den som gick omkring och längtade efter vårt barn. Så kanske det aldrig blir och jag får sån ångest när jag tänker på det att jag blir tvungen att pressa tillbaka tankarna, långt tillbaka till helvetet där dom kom ifrån.

För det får inte vara försent. Det måste gå. Det bara MÅSTE.

RD 8

Och lite symptom. Inga ömma bröst, pyttelite molvärk, kisset luktar starkt. Kan lika gärna vara mensen som e på gång.
Känner mej låg.(

P-plats i soffan utan symptom förutom på förkylning

Känner mej som en bil idag som först flyttat sig från sängen till köket till soffan. Och soffan e min plats just nu. Här lever jag mitt liv, jag läser era fina bloggar, funderar och försöker hitta symptom på min RD 7, som det e idag, bland annat. Igår kväll fick jag ta mina yttersta:) krafter när vi skulle veckohandla, men ack så härligt att komma ut.
Nämnde jag att jag fortfarande är snorförkyld?
Usch och tvi. Köpte sån där käck nässpray som skulle stoppa rinnsnuvan OCH lindra nästäppan. Följden av den blir att allt snor hamnar i halsen som nåt segt jävla gummi som är omöjligt att hosta upp. Så man försöker harkla sig tills man nästan kräks. Ursäkta för detaljerad info men jag var tvungen att få det ur mej. Funderar på att stämma läkemedelsföretaget. Hur som helst så heter nässprejet från helvetet Otrivin Comp. Så nu vet ni vad ni ska köpa om ni vill ha falsk kräksjuka och ligga hemma på sofflocket ett par dagar med gott samvete.

Tur att man är ledig ett par dagar nu i alla fall, går på fredag igen. Tänkte dra i mig lite snäll hostmedicin och åka till Hemtex och kolla på nya gardiner till vårt sovrum.

Sen måste jag fråga en sak. Hur har ni det med sexlusten under tiden med IVF?? En kanske lite känslig fråga men själv tycker jag att den avtagit lite.

Hej så länge
A

Ruvardag number six

Så det snöar igen. Och pressen skriker: SNÖÖÖÖKAAAAOOOOS!!!!!!! över landets alla löpsedlar. Så här e det varje år. Blir så less.

Så var jag framme vid RD 6, och känner asolut ingenting överhuvudtaget någonstans. Det är som om det aldrig hände det där återinförandet förra onsdagen. Och sen e det hela 14 dagar kvar till testdag. Är det inte helt underbart? Jag lär testa innan. Kanske till helgen eller i alla fall i början av nästa vecka om inte Röda Ragatan har dykt upp då.

Psykisk terror e vad det e detta.

Faaan, vad orättvist

Jag kan bli så inåt helvete FÖRBANNAD när jag tänker på hur orättvist livet är ibland. Varför vissa bara tittar på en snopp och blir gravida, medan vissa andra( läs vi) lägger ner faktiskt kanske 100-tusentals kronor på att ens bli gravida. Ivf borde fanimej ingå i högkostnadsskyddet, för det är ett "vetenskapligt bevisat icke önskat tillstånd som åsamkar själsligt samt socialt lidande" som jag så fint läste nånstans.

Jamen hur rättvist e det? Hallååå? Någon???? Svar tack!!!!!
Vi är inne på vårt första försök nu och har redan lagt 44000 kronor på läkemedel, behandling, frysning, upptining samt FET.
Jag menar hur mycket ska man orka egentligen. Man får väl kanske frikort till Psyk i alla fall. Alltid något.
Håller alla starka tummar ikväll och i natt för lillajag, att deras lilla hjärtebebis får stanna kvar inne hos Mamma ett lååångt tag till.

Ska nu försöka sova första natten jour på mitt nya jobb. Får se hur detta går.
NAttis

Saknad

Kom på en sak när jag stod och gjorde i ordning kaffe nyss. Jag saknar verkligen mina gamla vänner och det vi hade INNAN de fick barn. Jag kan längta efter att umgås en hel dag med någon utan att barnet är med, prata gamla minnen, busa på stan eller bara vara tillsammans. Jag känner mig så himla utan för då. Som om man inte räknas på samma sätt för att jag inte är mamma.

USch, Nu kommer tårarna. Tänk om jag aldrig blir mamma?

Sköna söndag

Ligger kvar i positionen jag legat i det senaste dygnet. Alltså ryggläge med snorpappret, nässprejen och fjärrisen i högsta hugg. Har ont i nacken av allt tv-tittande och stilla-ligande:) Jaja, det går ju över.

Jag känner fortfarande ingenting nämnvärt av att jag faktiskt är ruvare. På ruvardag 4 till och med. Och nu har det satt sig fast ( eller inte) . Ägget alltså. Skum känsla. Jag tror jag förtränger tanken på ruveriet lite grann medvetet, för jag VET hur jäääävligt det känns om det inte lyckas. Och sen kommer det ändå att kännas jävel-jävligt och oroligt ända tills vecka 12-13 och sen blir det bara en lång jävla jätte-ORO över att nåt ska gå fel. Men som sagt. Där e jag INTE ännu. Och jag ska i egen hög person gå ut här på åkern och moona om det händer. Det har jag lovat mej och älsklingen.

En liten älskling som var på party igår kväll och mår som han förtjänar idag. Hihi. Hellre förkyld än bakis säger jag bara.

Nä ska man månntro koka lite te med massa honung? Japp det ska man.

Hej från mej å (rackarbus?) i magen.

Lördag RD 3

Ligger här i soffan och slöläser bloggar. Ikväll är vi bortbjudna på fest, men sambon får åka utan mej som ska fortsätta ligga här och kurera mej från förkylning nr 2... Såååå trist hade så behövt ha lite roligt!!!

Idag bör det ske om det sker. Att den lille rackarungen fäster därinne hos mig. Kanske. Det är en sådan skillnad denna gången mor den förra, att ruva alltså. Underbart att slippa dessa hormoner och dess biverkningar som gör en ´heeelt jävla galen med humörsvängningar och psykbryt. Visserligen är chansen något mindre att lyckas men jag försöker att inte tänka på det så mycket. Tänker inte alls egentligen.

Märkligt är vad det är. Förra gången höll jag på att läsa ihjäl mej på olika symptom på olika ruvardagar. men denna gången flyter jag bara med liksom:) Det känns lugnare, konstigt egentligen som det kontrollfreak jag är..

Sänder en tanke till alla er som saknar någon idag, tänder ett ljus för alla älskade på andra sidan.
 Speciellt till min morfar, farbror E, min älskade vän Anders, lille Viggo och Malin. Puss på er.

Nu blir det ingefärste med citrongräs och massa honung:)

Kramen

RD 2 och förkylt igen

Ja, men det är ju underbart. Nu e det tamejfan förkylt här IGEN... nyser och har en näsa som rinner hela tiden. Usch. Och denna helgen som vi skulle fixa i ordning i källaren:( fan oxå...

Ruvardag 2 och inga tecken eller extravaganta symptom heller. E det nån som vet ungefär NÄR det lilla embryot fäster, om det gör det???
Inte glad, inte lessen, inte förväntansfull eller sprallig. Bara lugn.  Så e det denna gången.

Trevlig hälg!

A

Blankt i skallen på RD 1

Har INGA tankar på att jag ruvar, e det sjukt eller inte??? Idag talade jag med en helt okänd man ( ni vet, ibland uppstår det situationer man inte räknat med)som frågade om jag hade barn? Nej, svarade jag. Då sa han; Du skulle passa som mamma, du verkar så lugn.

Detta från en vilt främmande man som jag råkade hamna bredvid på ett café.
Visst är det märligt detta livet? Det värmde det han sade i alla fall.

Ska släpa mig hem från jobbet nu, och pussa på min sambo, han är min stora kärlek i livet. Tack älskling för att du försöker peppa och stötta mej på de sätt du kan.

Jag e inte lätt att leva med.
Kramar
A

Ruvare igen

Japp. Då var det in i hönshuset igen. Vi börjar alltså lillelördagen med RD nr 0. Besöket på kliniken gick bra, man börjar ju kunna det här nu... Känner inget direkt förutom att det spänner lite som vid vanlig mensvärk, och att jag är skittrött helt enkelt.

Embryot såg hur som helst väldigt fint ut.

Vill oxå tacka ninna för en AWARD. tack vännen det värmer gott.

SKickar tbax till :

lilla jag

joanna

tonci

jenny.maria
dujagochframtiden.blogspot.com






TACK! nu måste jag sova enstund e heeelt färdig, kramis

Snart e det dags

Lite svårt att skriva med en envis kissemiss som ska stå i knät, men jag försöker. Inget samtal från kliniken än, så det bådar ju gott, förmodligen har embryot klarat av upptiningen och redo för ett LÅNGT liv i min mage istället.

Återkommer.

Dan före doppardan

Nu tar jag ett glas vin faktiskt, det hjälper mig att slappna av och att fokusera på att ge plats åt positiva och energirika tankar inför morgondagen.
Känner mig lugn och cool, vet ju proceduren, hur allt går till och hur ruvningen känns...

I morgon e den 3 november, och kanske den dagen som jag alltid kommer att minnas som den jag blev gravid. Eller inte.

Det står väl i stjärnorna.
HOPPAS::::

kram
A

FET fetare fetast:)

På onsdag är det dax för vårt första och förhoppningsvis enda FET-försök.. FET betyder Frozen Embryo Transfer, för er som läser och inte fattar vad jag skriver om. Förutsättningen är att embryot klarar upptiningen, det brukar vara ca 60% som gör det.så det e bara att hålla TUMMAR och tår på onsdag.

Hoppas nu att detta funkar, jag blev så knäckt sist trots att jag vet att det endast är ca 20% som lyckas per gång... det är många jobbiga och uppslitande tankar och känslor som uppstår under perioden man håller på med detta, och det är oxå ofta man inte känner igen sig själv och egna reaktioner som bara bubblar upp..

Så nu är det en period av väntan, och vånda. Och hopp såklart. Men mest av allt längtan.

Fredaag:)

Hej igen.
Känner tacksamhet över att ha ett ställe att läsa på, där jag kan få tröst och hopp och dela era erfarenheter, helveten och glädjekällor..
Det är en stor skara av oss barnlösa kvinnor därute, och det känns alltidså skönt att veta att jag kan alltid få stöd och uppmuntran i någon form av någon i samma situation,
så jag säger  ::


 TACK!!!

För att ni finns, alla underbara därute, det är inte lätt, men vi finns ju tillsammans i detta och det känns skönt.

När man försöker repa sig

Ja. Jag e helt kass på att uppdatera mej här emellanåt. Veckan har bestått i att ha bredvidgång på det nya arbetet, vilket har gått bra, och det känns positivt.
Sedan har ägglossningsstickorna inte gett nåt utslag ännu. kan det bero på att saker ting kanske är förskjutna pga av alla hormoner??

Så det är lite som vanligt. Väntan och längtan till detta lilla knyte som så många får uppleva, men som heller aldrig kommer att bli självklart för så många andra.
Mannen e lite sjuk igen, han hostar och har lite feber stackarn. Han försöker på sitt egna sätt verkligen få mig att må bättre genom dom små sakerna. Det är skönt att ha en person som är så trygg i sin närhet då man själv vacklar och är som en berg och dalbana i humöret.Läser ju plusresan.blogspot.com, och förundras över denna kvinnas styrka och mod. Är så jävla imponerad, och blir både peppad, berörd ledsen och hoppfull. Jag håller på dig Joanna:) Må det gå vägen denna gången!

Fick för ett bra tag sedan en award som jag tackat för, men som jag ska skicka vidare.
Och berätta 7 saker om mig själv som kommer här:

# Jag har arbetat som professionell dansare för en massa år sedan.
# Jag har bott i både Grekland och Spanien
# Den person jag älskat mest i livet är min morfar, han gick bort år 1992.
# Jag pratar högt och tydligt i sömnen
# Jag drömmer om cigaretter, slutade för 5 månader sen.... :))
# Jag är en rätt melankolisk och grubblande person, men däremellan ganska tokig.
# Har vunnit i postkodlotteiet

Så där ja. Det är svårt att komma på saker om sig själv är intressanta och lite kul...

Nu blir det jobbet. So long.

Tränad

Nu har jag tränat, det gick väldigt bra får jag säga, trodde inte att jag hade så bra kondis fortfarande så det var ju skoj!

Alltid något att glädja sig åt. Man får ju se till att ta tillvara på de små ljusglimtarna.

A

Måndag igen

Så var det måndag igen. Har inte haft lusten att skriva och heller inte känt att det funnits nåt att berätta.
E nu inne i Kissa-ägglossningssticka-igen.. förväntningarna är faktiskt inte direkt stora denna gången. Men planerad FET blir kanske nästa måndag i alla fall. Det är ju så att man lätt hamnar i en bubbla där man jämför sig själv med alla lyckliga runtomkring, och att allt handlar om att ha barn - eller att inte ha barn..
Jag vet att livet är värt att leva, men just nu är det inte direkt muntert, jag kan inte hjälpa det.
Nytt jobb oxå, ska dit imorgon. Hur fan nu det ska gå. Ska man göra ett bra intryck och vara positiv, glad och trevlig..
Känner mig väldigt osäker på om jag klarar av jobbet just nu. Bräcklig och skör och liten.
Fan, jag vill inte känna så här!!!

Ikväll ska jag faktiskt träna spinning för första gången på länge. Hoppas att det sätter fart på mej, och att jag mår lite bättre efter det... Det brukar jag göra, men har hamnat i nån orkar- inget- just- nu-tillvaro, så jag får tvinga mig att göra saker,,

Jo men visst så e livet på denna sida stan.
Hade gott alla fina och kram

A

Nya tag!

Idag är jag äntligen klar med min utbildning, tjohoo:)) Känns väldigt skönt, att man har lyckats att ta sig igenom ett par år av slit och jämmer..
Har oxå börjat planera för ett FET- försök i slutet på denna månaden. Vi har kommit överens om att utnyttja det fina ägg vi har i frysen först och främst. Och så får vi verkligen hoppas på att det klarar upptiningen och att det vill fastna, växa och komma ut som en ståtlig och frisk bebis om 9 månader.

Jag veeeet att det låter hurtigt, men jag är ju tvungen att tro på detta annars är det ju ingen mening. Ibland är förhoppningarna som bortblåsta, som de senaste dagarna, men ibland MÅSTE man ta sig i kragen och försöka att kravla sig framåt..

Det är verkligen som en berg och dalbana detta med IVF.

Om nu inte FET-försöket skulle gå vägen blir det förhoppningsvis en ny behandling för endast 27000 i början på nästa år. Ja, rik blir man inte direkt.
 Jo på erfarenheter såklart...

Sen en annan sak med dessa hormoner man petar i sej under behandlingarna.hur svullen man blir!!! har säkert ökat 3 kilo på den senaste månaden, men jag skyller på att jag slutat snusa oxå:)
Dax för kaffe och soffmys.
Tjingeling

A

Var e energin?

Måndag. Mens. Mår Melankoliskt. Jag tror jag håller på att falla in i en håglös deprimerande period. Där jag inte orkar pigga på mej längre. Där tankarna e mörka och dystra och där jag inte orkar ge av mej själv längre.
Har hänt mycket i livet det senaste året, omvävande saker och jag vet inte om det nu är detta som kommer ikapp mej?
Vill bara gråta och vara ilsk. Sova.
Vakna glad och gravid någon gång på vårkanten.
FAAN.

Grattis!

Denna söndag tillägnar jag till http://hurskadetgo.blogspot.com/ som har testat positivt! Hoppas av hela mitt hjärta att ni får gå hela vägen denna gång. Grattis Lilla jag!

Jag mår inget vidare. Så det blir tyvärr inget långt inlägg idag.
Tjingeling

Så himla ont

japp. Så e det, har en gräslig mensvärk, mycket värre än vanligt. Humöret e inget vidare heller. En vän fick en son i går kväll oxå. En bastant en oxå, efter en vad hon beskrev som en kaosartad förlossning. Hade jag GÄRNA genomlidit kan jag säga. Är ta mej fan arg på alla gravida omkring mej, alla som kan få det där plusset på stickan och med tillförsikt börja hoppas på att man ska bli förälder. kommer kanske aldrig att hända mej.
Blir utom mej av sorg och svarta mörka hemska tankar.
Skit.

Snorsjuk

Då var det fredag igen och jag vaknade upp till en kall morgon med feber och nästäppa och mens.
Eller vad det nu kallas som man får efter en misslyckad ET. Fick papper från kliniken igår med info om FET, är nog lite osäker på om vi ska avvakta en månad innan vi kör igång igen. Dock e det ju inte lika påfrestande med hormoner och skit med FET, så vi funderar på att köra slut på det snygga guldägget som ligger på kylning på labbet:)  

Har alldeles glömt att det har hänt något riktigt roligt oxå mitt i allt nattmörker. Har fått jobb. En fast tjänst på 80%. Börjar den 1 november. Ganska bra lön... Det känns helt sjukt att lilla jag verkligen fick det jobbet bara sådär. Ja, ibland överraskar livet en på ett positivt sätt. Fick veta detta igår, men jag kände mig fortfarande överskuggad av sorg då, så det var med blandade känslor jag gick igenom gårdagen. Idag är det svarta inte lika närvarande, mensen är här, allt är som "vanligt" igen, och det är konstigt som de flesta av er skriver att man faktiskt tar sig upp igen, att man faktiskt ORKAR göra ett försök till, ett till, ett till, osv..

Människan e ett konstigt djur.
Nu blir det kaffe, ha en FIN dag vänner.
Stor kram

Ny dag

Vill börja med att tacka för alla fina kommentarer, de värmer ska ni veta:) Har sovit dåligt, kastat mig av och an, och börjat känna av en smygande förkylning, som börjar sätta sig i halsen.
Nä, igår var verkligen inte en bra dag, jag bara grät och var helt förkrossad, trodde inte att jag skulle reagera så starkt eftersom det var första försöket, men det där minuset var mer smärtsamt än jag kunde ana.
Jag är duktig på att lägga det här på mig själv, jag är trots allt 40, och jag är medveten om att chanserna inte är så stora, men får man dessutom höra det varje gång man pratar med sin läkare så blir man jävligt sänkt så småningom. Då blir jag ARG för att jag inte träffade S förrän sent i livet, på alla som pratar om sina barn, på folk som frågar om jag har barn, för att jag helt enkelt aldrig har kunnat föreställa mig ett liv utan barn, ett biologiskt barn alltså. Det känns fortfarande helt jävla galet sjukt fel om vi inte skulle få det. Det är så det känns.

Så tack för det här forumet, för att man får spy av sig lite ilska och frustration, och för att jag vet att vi är många som varje dag funderar på att ligga kvar hela dagen i sängen, istället för att gå upp.
För att jag vet att jag inte är ensam.
För nån gång borde det gå, eller hur??? Faaan ta den som bestämmer annars.

Har INTE fått min mens ännu, men alla symptom är som bortblåsta,så den dyker väl upp snart vill jag tro.

Fan ta vaggisarna oxå, som lurar skiten ur en...
Usch.
Kram.

Helvetessvart

Har idag på RD 18 testat minus. Jag är så ledsen, förtvivlad, bara gråter och är arg och så besviken på livet som känns så orättvist.. 
Ringde kliniken eftersom jag inte fått min mens, och dom sa att jag ska sluta med vaggisarna idag och att mensen bör komma om ett par dagar.

Fy faaan.Orkar inte. Känner mig grundlurad att ha gått i hela 17 dagar utan em tillstymmelse till mens eller nåt och sen ett stort fett äckelminus.
Hur ska man orka ta sig upp igen?
Helvetes.

RD 17

På mensfronten intet nytt, det närmar sig nu.
Är rädd för att få minus, därför har jag sista dagarna blivit en liten fegis som tittar på det det där graviditetstestet med skräck i blicken....
Funderar på att vara hemma idag från praktiken för VASP= Vård av sjuk pojkvän:) Han e förkyld och hostar som en tok och har knappt sovit nåt i natt, stackarn... Till skillnad mot lilla mej som sovit ynka 14 timmar... haha somnade på soffan igår vid 19 och vaknade vid 9 nu imorse... Ojojoj...
Jaa mina vänner vad tror ni? Har ni nån magkänsla angående mina små i magen??

Ha en riktigt bra dag!
Kram
Anna

Pust.

Äntligen har jag gjort klar min sista uppgift för denna utbildningen:) Känns helt underbart. Nu blir det till att gå på toa och analysera dasspapper:( nä skämt åsido, men nu e det SKITLÄSKIGT att gå...
Fan, vad jag känner mej konstig och knäpp och halvkrasslig.

Vill vill vill. Ha ett +. Snart vet vi.
Kramisar

RD 15

Det är outhärdligt. Jag både vill och inte vill testa, och sen läser man ju ögonen blodiga om alla symptom på RD 14-15.
Har nu ONT på sidan av brösten lixom in mot armhålan.
Och läser om ni som testat plus och känner fortfarande stort hopp men också ödmjukhet inför detta stora, svårbegripliga och underbara smärtsamma.
Läser oxå om er som kämpar i motvind och undrar hur man orkar?

Och vänder blicken inåt och hoppas hoppas att de små har fäst, ja i alla fall en av dem. Hallå, jag är 40 nu, det är dax att bli mamma nu.
Fan vad jobbigt.

Ruvardag 13

Japp: Ruvardag 13 är snart till ända, är det bra eller dåligt? Känns pyttelitet positivt men vågar inte hoppas fullt ut ännu. Man e ju så jäkla korkad oxå som googlar ¨på allt som rör ruvning och alla dess dagar, symptom, toalettpappersanalyser och så vidare... Jag tror jag blir GAAALEN!!

Fortfarande ömma bröst och svullen mage. Kaffet smakar skit oxå. Nä. Over and out. Blir helt knäpp.
Återkommer när jag känner mig mer motiverad.

Styrkekramar till er alla kämpar därute, och trevlig helg!!!

Kram

12 dagar

Kväll på er,
som sagt jag går här och väntar på att tiderna ska hålla i sig, dvs ingen mens tack, och ett fint starkt plus  på stickan snart. Har nu bara en vecka kvar på praktiken, det känns att man snart är i mål nu, det ska bli så skönt!
Har haft skitont i ljumskarna och korsryggen idag, och sovit konstant fram tills nu, ca 4 timmar totalt.
VILL testa men sambon min tycker vi ska vänta, så det blir väl så. Sen vet jag att jag skulle bli SÅ besviken om det visar minus nu, eftersom det borde kunna visa PLUSS nu, så jag vill nog bara känna mig gravid ett tag till även om det inte skulle vara så-)
Så egentligen är läget oförändrat, inget nytt direkt, bara denna låååånga VÄNTAN......snart vet vi.


tjingeling så länge!

Hela 10 dagar ruvade

God Aften,,
Har varit en intensiv dag med studiebesök hela dagen på en annan avdelning, sen kom världens bästa bästis hit en stund, och vi satte självklart i oss resterande av tårtan från i söndags:)) Lite bebisprat blev det också, hon är en av de få som vet om vad vi gör. Så det var extra skönt att prata av sig lite.

Idag är det 10 dagar avklarade av ruvandet. Är det nu man kan tjuvtesta?? hihihi...vad kan man förvänta sig nu?? När kan man börja blöda? När som helst eller hur fungerar det nu när kroppen e full av hormoner och falska graviditetstecken??
Har haft huvudvärk till och från, och en skum smak i munnen, men annars inget direkt. Förutom att det drar lite i ena sidan.
Nä gott folk, kom med era goda råd och rön!

Kram från mej

Födelsedag

Idag firar jag världens goaste finaste älskling på födelsedagen! Dock är han lite trött efter en brakkväll på stan igår med grabbgänget, så han sover just nu... men senare blir det egengjord Schwarzwaldtårta och kaffe.
Idag är det väl ruvardag 8 tror jag och jag har inga specifika symptom, förutom ömma bröstvårtor och lite huvudvärk, som ju kan bero på 1 miljooon olika saker.
Sen är jag hemskt trötter och kan sova så fort jag lägger ner huvudet på kudden. Jaja, väntan är väl sådär jobbig, upp och ner i humöret, igår blev jag tokledsen ,för att jag skulle sätta ihop ett sånt där klösträd till katterna du vet, och så lyckades jag vrida ur ena gängan, och då var det klippt, började störtböla och sprang in i sovrummet och skrällde igen dörren efter mej..
Inte riktigt normalt, jag vet men så e det med humöret i alla fall:))

Nu har jag bara 2 veckor kvar av min praktikperiod, och det känns bra. Har sökt lite olika typer av jobb, dock inget napp ännu. Är så inställd på att bli MAMMA först och främst nu, så jag känner att det här med jobb kommer i andra hand.
Jag kan alltid hanka mej fram på timmar så länge, och nån nöd går det knappast på oss.

Idag hörde jag på radion, det var nåt program där dom intervjuade Arbetsförmedlingens generaldirektör, minns inte hennes namn, men det jag minns är vad hennes månadslön är.

Håll ihatten nu: 135 500 kronor i månaden. Jag bara undrar hur i hela himmelriket man kan värdera ett arbete i svenska statens regi med denna summa? Hon tyckte själv att hon gör ett bra arbete, och är därför oxå värd en bra lön. Självklart, det är väl alla som gör ett bra arbete. Med 135 500 kr i månaden kan man göra en hel del. En hel del som inte till exempel en sjuksköterska eller en lokalvårdare eller en bussförare kan.

När ska det börja löna sig att arbeta i vård- och serviceyrken? Jag blir så himla trött..

Nä nu e det dax att ladda kaffet och vänta in svärföräldrarna !

HOPPAS du har en skön söndag!
Kram

Ruvardag 7

Hej svejs
Har inte orkat uppdatera mig på några dagar, har varit väldigt trött och orkeslös. NU börjar det kännas nervöst att vänta, funderade lite på att göra ett test idag, men sambon tyckte inte det, han menar att man blir så besviken om det visar minus, fast det ju ändå kan ge ett plus efter några dagar till. HMMM... jag vet inte jag!
Ska jag eller ska jag inte?? För tänk om vi får ett litet litet svagt plus?? NÄÄÄÄÄ vad jobbigt!!!
Träffade en vän idag som ska ha sin bebis om 1 vecka, kunde inte låta bli att bli lite avis, för dom så funkade det på första försöket, bara att sexa lite så blev det barn, lixom.. Glad för hennes skull, men ledsen för vår egen..

Jag läste häromdagen om någon som inte förstod hur man tar sig igenom kriser i livet om man inte har barn?? Ja, du det kan jag berätta för dig.. Man skaffar sig en egen blogg. Det är i alla fall en bra början, och fungerar för de flesta som en anonym källa till ventilering och ett sätt att hitta andra människor i samma situation.. Nä nu var jag lite elak, men det här att det tas så JÄKLA SJÄLVKLART att "skaffa" barn.

Så det är så himla skönt att bara logga in här och få ta del av er andras liv och samma bekymmer och tankar och känslor, för här kan jag vara bara jag. Naken, ledsen, glad eller orolig. Arg eller tänkande eller bara helt lycklig.


En rolig grej som händer hela tiden nu är att jag ser tvillingar överallt, idag har jag sett 2 par. Och överallt hör jag om IVF. Det allra bästa var häromdagen i hissen på praktiken. I samma hiss står en kvinna som jobbar på samma avdelning som jag. Våningen under oss ligger Reproduktionsmottagningen som det så fint heter, med IVF och hela skiten. In i hissen kliver ett par i kanske 40 års åldern, och dom kliver av just vid denna våning, och då säger kvinnan: Ja,på denna våningen är det provrörsbefruktning som gäller, men SÅG du hur gamla dom var? Och ska börja göra barn? Sen fnös hon, och då kunde jag inte hålla tyst utan tittade på henne och sa:

-JA du, jag är 40 fyllda och håller oxå på med IVF. Det är inte alla förunnat att skapa barn på den naturliga vägen, och man blir ju rädd att höra på dej som e sjuksköterska och allt.



Sen blev det mycket tyst i den hissen, vill jag lova. Och har varit det sen dess. Hihi, kändes skönt att knäppa henne lite på näsan.

Hoppas att ni har en fin helg!
Kram


Jag lovar, hon har inte sagt ett pip sedan dess.

Ruvardag 5 ännu

Nääää, jag blir tokig, KAN inte kopiera Awardbilden och lägga in den på min sida. Fler tips, om det är nån som har:)

Magen känns spänd och brösten ömmar, jag vet att det är biverkningar från Progesteronet, och jag försöker verkligen att inte gå några eventuella händelser i förväg.
Har varit en bra dag på sjukhuset ikväll, och jag lär mig verkligen mycket. Men ack vad trött man blir av alla nya människor och den nya miljön. Som tur e har jag världens bästa handledare, som har en ängels tålamod:)

Nä, gott folk kram och godnatt från mej och 2 små frön i magen

Dag 5 i hönshuset

Godmorgon denna onsdag!
Läser precis att de har gripit en 20 årig man för mord på en 27 årig tjej i Göteborg. En 20-åring? Man reagerar med ilska, bestörtning och vemod. Och så skriver tidningen: "De boende i området lugnas av Polis".
 Det har tidigare inträffat ett mord på en ung kille alldeles i närheten, och nu känner de som bor i området stor oro. JAMEN vad faan.. tänk inte på offren eller offrens anhöriga hur dom mår eller att deras liv är slagna i spillror och vrakdelar och nu blir det att planera begravning för en tjej som aldrig fick fylla 30, och det är med sorg i hjärtat att tänka på att Hisingen faktiskt förtjänar det usla rykte som uppstått.
Nä, jag förkastar våldet i vårt land jag avskyr det, men det jag hatar allra mest är rädslan av att aldrig kunna känna sig helt trygg. Det suger.
Apropå rädsla.
Nu har jag börjat vara rädd för att gå på toa. Rädd att det ska komma blod eller rödaktig flytning eller nåt annat konstigt,

Rädd att jag aldrig kommer att hålla mitt barn i mina armar, att aldrig kunna kalla mig själv, eller av andra ses som: mamma. Att inte kunna göra min underbara S till världens finaste pappa. Räddast i stan idag.


Usch. Hur ska man orka med att gå till "jobbet" idag då?? Känns som om det enda man BORDE orka med under den här perioden är att befinna sig på trygg mark hemma, gå på toa ibland, käka lite mer godis, prata i telefon, och surfa..? Eller??

EN fråga: Hur kopierar jag en Award-bild till min sida??? TACKSAM för svar!

Kram
A

Kvack kvack..

God afton
Vet inte vad jag ska dela med mig av idag, det känns som om jag lägger all kraft på min praktik just nu, och att jag inte har nåt över då jag kommer hem:(( Inte skoj, men så är det.

Vad det gäller ruvandet så är vi idag inne på dag 3, och jag kan inte säga att jag känner något speciellt eller annorlunda. Jo det skulle vara att det spänner lite mer i äggstockarna, men för övrigt inget...

Jag känner mig fortfarande väldigt lugn. Pratade med min syster tidigare idag, och det var på vippen att jag berättade för henne vad vi håller på med, men besinnade mig i sista stund.
Jag har valt att inte berätta för så många i min närmaste krets, och sambon har inte det behovet alls. Dessutom är min syster gravid och det är klart att det är extra känsligt.

Det är nu ENDAST 18 dagar till testdag. hur man nu ska stå ut tills dess.. Nää sängen kallar, det är upp kl fem imorgon,,

Nattis

Anna

Ruvare dag 2

Har svårt för att hitta motivationen och energin på min praktikplats. Folk är ju så sjuka, och det blir ett svårt möte då man ska dels lära sig, dels möta individen på ett både varmt och proffesionellt sätt. Samtidigt vet man inte om man är gravid eller inte.
 Då är det inte helt enkelt att gå in till en tjej på 22 år som precis har fått operera bort sin livmoder, och alla andra fortplatningsorgan,pga cancer.
Och det är ju verkligen inte mig det är synd om. Men det blir en underlig situation, som man inte kan kontrollera. Det känns lite som Ödet att jag fick just den här praktikplatsen.

Jaha, annars känns det faktiskt inget speciellt. Vissa stunder tänker jag inte ens på att det finns 2 embryon i min mage, sedan är det precis som om att jag kommer på vart vi var igår, vad vi gjorde, och då minns jag igen. Så jäkla overkligt på något sätt, att nu är man faktiskt här, mitt inne i själva kärnan och så nära målet av processen. Men ändå känns det som om det gäller någon annan, att jag står utanför och tittar in.

Det enda är att det spänner i mitten av magen, men det är nog sen ÄP.

Hoppas nu haft en fin helg, jag är för trött för att skriva mer nu...

Godnatt på er

A

Hönan

 Klockan 14.15 idag fick vi tillbaka 2 embryon. Ett som var av topp-kvalitet, och ett som var OK. Själva proceduren kändes ingenting speciellt, men det var en häftig känsla efteråt!! Har känt mig lugn och förväntansfull hela dagen, och kan numera titulera mig själv före-detta-snusare...

Får väl se hur mycket abstinenssymptom man får:) Tar ju mkt hellre graviditetssymptom, om man säger så..
Av 11 ägg från början var det 3 som inte var mogna, och 5 totalt som blev befruktade. Och av dessa 5 har jag alltså 2 st i min livmoder nu, plus ett topp-ägg i frysen. Resterande 2 delade sig inte som de skulle. Och chansen att man blir gravid med tvillingar är 1 på 5, så ganska liten alltså.

Känner mig tacksam och ödmjuk över att detta med IVF ändå är möjligt, det är svårt att föreställa sig framtiden utan barn, fast man vet ändå att risken finns.

Billigt är det inte heller, eftersom jag är över 39 år ingår man inte längre i den landstingsfinansierade gruppen som får 3 försök gratis. I alla fall är det så i den region vi tillhör. Jag vet att vissa landsting bara ger 1 enda försök.

Men vi har just nu betalat ungefär 34000 kronor för denna första behandling, med hormoner, undersökningar och nedfrysning av embryo.
Det är klart att det känns i plånboken men samtidigt skulle jag nog betala vad som helst!!
Nu blir det till att pusta ut en stund innan det är dax att fira en vän som fyller år!

Kram från mej

Beslut

Halloj den fina fredag
Japp. Då har vi MBL:at angående 1 eller 2 ägg imon.. Pratade igen med Dr L som förklarade ett och annat, och vi har beslutat oss för att sätta tillbaka ett embryo. Däremot om det blir så att det finns ett som kan leda till graviditet men som inte klarar nedfrysning så sätter dom in det oxå. Så lite snurrigt i skallen e det allt men nu känns det bra

Pust. Detta e bara början på en resa som förhoppningsvis leder oss in på en väg som vi så mycket längtar efter...

Puss på er och skickar kärlek och styrka till ALLA som kämpar och längtar!

Ett eller två?

HJÄÄÄÄLP!
Fick precis ett samtal från "mrs-hon-som-ska-göra-oss-på-smällen-imorgon" dvs min underbara doktor.

- Hej Anna!, Doktor L här. Jo jag undrade bara om vi hade talat något angående om vi ska sätta in ett eller två ägg imorgon??
- Gulp, äehh, ahumm... näää det har vi väl inte direkt (lägg märke till stenåldersuttrycken).. men jag trodde att ni inte ville sätta in fler än ett?
-Jo det kan vi göra om ni vill..
-Okej måste tala med S först.


Så nu blir det överläggning på hög nivå!
Skriver mer senare:)

Det blev 11 ägg!

I morse var det dags för ÄP. Vi kom till kliniken vid 8 tiden på morgonen, och sedan fick jag byta om till snygga kläder bestående av t-shirt strumpor och läcker morgonrock. Efter ca 10 minuter fick jag en nål i armen och sen var det tid att bestiga den ljuvliga gyn-stolen.
Kändes lite nervöst, jag var rädd att det skulle göra jäkelont... fick bedövning som inte kändes alls, och sedan var det dax för lite morfin, det snurrade till lite grann men jag var helt med ändå.  När han förde i staven med "plocknålen" gjorde det faktiskt riktigt ont, men det berodde på att det var så många äggblåsor på den högra sidan. Men trots allt var smärtan överkomlig, och det var klart på ca 20 minuter.

Efter denna lilla procedur fick vi återigen gå in i vårt rum, där vi fick fika med kaffe och smörgås.
Efter en liten stund kom sköterskan in och sa att vi hade fått ut 11 st ägg! Det är bra resultat med tanke på att man inte e någon liten ung duvunge längre, så vi blev glada för det.

Kl 13.30 skulle mina 11 ägg och S spermier gå på Lab-date, och tanken är att dom ska klaffa väl ihop och att vi nu 2 dygn senare får tillbaka 1 riktigt kanonägg:))

Har väl mest sovit hela dagen, är väldigt öm i äggstockarna, men det går väl över?

Känner mig förvånansvärt lugn, inte alls orolig men det är ju konstigt med den här resan, att man aldrig riktigt vet vad man ska känna eller hur man kommer att reagera. Och tur e väl det:)

Imorgon är jag ledig från APU:n och ska bara ta hand om mig själv och min kropp.

Godnatt och kram
A

I morgon hoppas vi på storskörd:)

Då var dagen kommen snart då mina ägg ska gå under luppen hos Ivf-kliniken. Måste erkänna att jag är hemskt pirrig, men som tur är har jag världens tryggaste man med mig så det kommer att gå bra.
Har känt vissa biverkningar av Ovitrelle-sprutan jag tog igår kväll, lite yr, illamående och ont i brösten.

Och så fort jag ska kissa känns det som om det liksom trycker på från äggstockarna.. Jaja.
Nu går det i alla fall framåt, det är verkligen på tiden, man går ju som en höna och väntar redan innan ruvningen. PUST!

Har försökt att inte stressa denna veckan, inte helt lätt eftersom jag börjat på min APU denna veckan. Är på en kirurgisk vårdavdelning, och ska vara där i 4 veckor totalt. Känner väl en viss oro eftersom det kommer antingen bli ett PLUS eller ett minus under tiden jag är där. Så därför har jag berättat för båda mina handledare vad vi genomgår, och hör och häpna:: BÅDA dessa kvinnor har gjort IVF, med lyckat resultat, är det inte helt jäkla galet?? Jag menar hur stor e den sannolikheten??

Inbillar mig att det är nån mening med det:)
Min sambo e mest orolig över hur han ska göra med sitt prov imorgon, utföra på kliniken eller hemma?? Jag sa att han får bestämma vad som känns bäst.
Hihi,lite roligt e det allt!

Nä, ska ta en macka nu, en fet sådan eftersom jag inte får äta efter 24.00.

Skriver imon
Kram
A

Lördag och snart äggplock:)

Hej!

Idag har humöret varit något bättre än dagarna innan... var hos min läkare igår och gjorde det första ultraljudet, allt såg bra ut äggblåsorna hade växt som de skulle och det kändes väldigt skönt att höra!!

Så nu pumpar jag in Puregon och Orgalutran i min mage varje kväll.
Ser fram emot måndag, då e d dax för UL nr 2 och på onsdag eller torsdag e det ÄGGPLOCK. Hjälp. Det är med skräckblandad förtjusning som den här dagen närmar sig. Känner mig förväntansfull och nedstämd på samma gång, och det är omöjligt att riktigt sätta ord på alla de tankar och känslor som ploppar upp hela tiden.

Läser en del andra bloggar och man ser och känner med alla tjejer och kvinnor som kämpar och vägrar ge upp drömmen om ett eget barn.

Läste något riktigt hemskt, en kvinna som förlorat sitt barn i magen i vecka 38. Kan inte ens föreställa mig. Det borde inte ens få vara möjligt att bli drabbad av något så vedervärdigt!

Usch. Skickar kärlek och värme till henne och hennes man.

Tjing så länge!

Anna

Första inlägget

Hej!

Anna heter jag, är just fyllda 40 och jag bor i en liten ort i södra Sverige. Jag och min sambo S har sedan ca 1 1/2 år försökt bli gravida utan resutat. Idag är tredje dagen för mig på vår första IVF-behandling, jag använder Puregon och sen blir det Orgalutran, och lite smått och gott.

Längtan efter barn har alltid funnits någonstans inom mig, men först när jag träffade S föll alla bitar på plats och vi började försöka i mars 2009.
Jag som vart gravid vid 2 tidigare tillfällen hade ALDRIG kunnat tro att det här skulle bli ett problem, men ack vad man bedrog sig:)).

Mensen kom punktligt och fint vareviga månad och jag började misströsta. Gjorde en fertilitetsutredning i april 2010. Inga fel på någon av oss, kunde man hitta.

Så det blev till att traska iväg till Ivf-kliniken, där vi bestämde oss för, som doktorn sa: maximera våra chanser, du är ju trots allt 40 snart, Anna?...

 JO TACK lilla fabbro doktorn, jag VET hur gammal jag är, säger du det en gång till så kör jag ner ultraljudsstaven i halsen på dej:) Ungefär så kändes det då i juni, nu har vi landat i detta beslut och nu känns det okej faktiskt. Jag menar det är ju den sista chansen nu och blir det inget med IVF, så får man väl ta det sen.
Sista chansen, tänker du då? Ja, det är så det känns, kroppen säger kanske nej, trots att hjärnan säger: snälla!!!
Jag vet att många som är över 40 faktiskt blir gravida på både naturlig väg, men oxå via IVF, så det är klart att hoppet finns, men jag inbillar mej om jag behåller den inställningen om att det kanske är försent, så blir jag inte lika förtvivlad om det inte skulle fungera..

SÅ.

Här sitter jag nu med huvudvärk, och ömmande äggstockar och skriver av mig dagens skörd av tankar.
Min sambo har INTE lika stort behov av att prata om det här som jag och ingen jag känner har gått igenom nåt liknande, så jag känner mig ganska ensam ibland.
SKÖNT att skriva av sig, att läsa andras bloggar om liknande ämnen och bara få ventilera sig, eller vad tycker du?

På fredag e det dax för UL nr 1, och måndag den 20 för nr 2. Eventuellt ÄP den 24 september.

Hur ont gör det egentligen?? Vill veta hur just du upplevde detta, eller du som oxå har det framför dig, vad du tänker!
Känner mig förväntansfull och skrajsen på samma gång. svårt detta.

Kan bli så ledsen och arg varför det inte kan vara enkelt, bara att skaffa liksom, som de flesta verkar tro.

Nä, nu blir det att ta tag i dagens tvätt.
Hej hopp så länge!

Kram

Anna