Barn-programmet

Äntligen! Tycker att SVT har lyckats få till det denna gången faktiskt. Förutom den där författaren, vad hon nu gjorde där? Förmodligen för att reta upp Johanna på Barnlängtan och oss tittare. Jaja, alla har ju rätt till sina åsikter, men det blir lätt lite fel att sitta i TV och propagera för dem när programmet i sig handlar om sådana svåra och känsliga saker som ofrivillig barnlöshet.

Pia Johansson var BRA som programledare, hon blandar humor med ironi, hennes egen barnlöshet, och sorgen av den lyser igenom och når fram igenom TV-rutan tycker jag.
Ska bli spännande att följa fortsättningen!!!

Kramen

Debatten är igång

Det känns som om att debatten om ofrivillig barnlöshet blir hetare och hetare. Artikeln I SvD var bra, och det behövs fler läkare och annan kunnig expertis som sätter ljus på de här frågorna.

Det som jag tycker borde förändras är hur olika våra landsting behandlar och beslutar angående antalet försök du får. Är du kvinna,över 39 år i Västra Götalands län t.ex får du inget, utan får helt lita till din egna ekonomiska förmåga. Jag och min sambo fick bekosta allt själva eftersom jag hade passerat den magiska 39-årsgränsen.

Är det rätt eller?? I landstingen  idag tycker jag att man borde ha en enhetlig policy för ålder,och antalet gratisförsök.
Ofrivillig barnlöshet är inget man själv väljer, och borde alltså inte heller bestraffas för det. Oavsett ålder eller vart man bor,

Söndag

Lillan och hennes pappa har åkt till farmor och farfar så att mamma får lite egentid. Lyx att kunna duscha och äta frukost i lugn och ro.

1 år sedan

Idag är det precis ett år sedan äggplocket på kliniken. Ett år sedan som känns som igår. Ett år  som varit fyllt av universums alla humörsvängningar och tankar från olika sfärer.... Ett år sedan som det där ägget hittade den där spermien, eller tvärtom såklart:)) som sedan efter 2 dygn hamnade i frysen för att plockas fram för upptining den 2 november, som den 3 november planterades i mig, och som nu ligger och prövar tålaodet på sin pappa, som försöker få henne att sova.

1 år sedan. Shit vad lyckligt lottad jag är!!!
Kram

Kärlek

Det här med kärlek och relationer man och kvinna emellan är inte helt lätt. speciellt inte då man fått barn.
Kärleken förändras, och förflyttas liksom .......

Det sinar

Har varit stressad de sista dagarna och det märks direkt på mjölkproduktionen. BVC- sköterskan tyckte jag skulle stänga in mej med lillan i sovrummet en helg för att få den att rinna till. Vill jag det, och framför allt orkar jag? Det kanske räcker med en dag oxå. Inte lätt det där.

Anmäld och lång nattning

Jaha då var jag oxå anmäld till bloggträffen den 5 november, det känns riktigt roligt att få möjlighet att träffa människor som man följt under lång tid men oxå lära känna nya trevliga tjejer!! Trots att man har lyckats med Ivf, och få ett barn bär man ju med sig upplevelser och erfarenheter och glömmer aldrig nånsin heller hur man kämpat och hur man har mått. Och det måste man alltid komma ihåg oxå, att det är ingen självklarhet att "få" barn. Det är ett mirakel varje gång. När jag tittar pÅ min dotter kan jag inte sluta upp med att förundras över hur allt liksom bara finns där. Ögon, näsa, mun, händer, tår, känsel, syn och hörsel. Det är så häftigt.

Och jag önskar att ingen hade behövt gå igenom det många av oss har och just nu går igenom.

Lillans nattning är en lång process förresten , jag började kl 22 och nu är kl snart 01.... Hoppas hon somnar snart.... Natti från oss

Joller

Lillan har precis ätit och ligger här bredvid och jollrar åt nåt roligt i taket. Det är verkligen som ljuv musik i mina öron.

Trassel i något mindre format

Ja.... Tänk att nån så liten kan låta så mycket? Var på BVC idag och fick lite tips på vad vi kan göra för att lindra lillans kvällskolik. Så nu har vi prövat mag-massage, sempers mag droppar och den mjölkfria ersättningen vi testade verkade inte göra nån större skillnad så vi kör den vanliga igen.

Natten till idag har hon sovit jättebra, inget magont heller vad det verkar. Hoppas det håller i sig.

Kram

Nytt utseende

Kollade precis mej själv i spegeln... kom fram till att det behövs lite renovering både här å där men tills vidare får bloggen vara försökskanin.
Tycker faktiskt det blev fint!!

Kramen

Ivf och vänskap

Tillbakablick

Satt precis och läste igenom mina blogginlägg för 2010. Så mycket förväntningar, funderingar och hopp. Men oxå mörker, förtvivlan och tvekan.

Tänka sej att den här lilla som ligger och sover bredvid mej nu, var en liten frysis som valde att till slut komma till oss. Det är egentligen helt galet häftigt! Så mycket som var tvunget att stämma innan det kunde bli verklighet. Men det blev det.
Jag vet att det är många av er som är mitt i era behandlingar nu, i denna höstens tid och ni ska veta att jag är med er i tanken hela tiden. Önskar så mycket gott till er, och skickar massa LÖVE till er som inte plussat än, och såklart till er som gjort det oxå.

Puss på er

A

Dop eller namngivning

Efter många funderingar har vi kommit fram till att döpa Lillan i kyrkan. Jag är med i Svenska Kyrkan, men inte mannen. Vi tänker som så att som litet barn kan du inte välja dopet, och det blir mer krångel om du inte är döpt om du senare vill konfirmera dig, ett val du kan göra som ungdom.

Så dop i november blir det!

Kram

Tips och råd önskas

Undrar om det finns någon som vet om man kan öka på mjölkproduktionen och i så fall hur? Känner att det blir mindre och mindre och blir lite halvdeppo över det känner jag. Finns det något att göra eller ska jag ge upp?? Kraaam

Spya i håret och nära sin mamma

Igår när jag skulle försöka fixa i ordning mej eftersom vi skulle åka och äta lunch med en kompis, tog fram hårborsten( var ett tag sedan den användes över huvud taget) upptäcker jag en tjock stelnad stripa i håret. Luktar bekant. Japp lite doft åt mjölkhållet... en intorkad liten bebisspya:))

Lillan har lite svårt att sova i sin egna säng, speciellt på nätterna, då hon måste ligga nära mej, och det är fortfarande mycket trassel innan hon kommer till ro på kvällarna. Har fått pröva mjölkfri ersättning sedan i tisdags för att se om det kan vara så att hon inte tål mjölkprotein. En vecka ska vi testa men jag tycker inte att det är någon större skillnad. Förutom på bajset som är grönt istället för gult och luktar skarpare.
Så nu pumpar jag ut all bröstmjölk som för övrigt inte är helt tillräcklig för Lillans behov. Det är blandade känslor det här med amning. Å ena sidan vet jag att det är det allra bästa för henne med bröstmjölk, å andra sidan är det frustrerande när jag märker att hon inte blir nöjd vid bröstet, utan behöver ersättning ändå... Mjölken jag pumpar ut fryser jag in i plastpåsar, man kan spara den i 3 månader, vilket är käckt eftersom mannen då kan ha den tillhands oxå.

Nu ska Lillans mamma försöka äta lite innan hon vaknar igen. Sen blir det promenad i det vackra höstvädret.

Här är en bild på Lillans farmor som är 87 år och Lillan som på bilden är 12 dagar:))

Trevlig helg!
Kram

Förlossningsberättelse

Det här är historien om hur vår dotter kom till världen, den är lång men hoppas du orkar läsa hela. Det blev inte som jag ville eller hade tänkt mej , men det viktiga är att hon kom ut frisk och stark:))!

Onsdagen den 27 juli gick vattnet. Jag ringde min sambo och sade att han nog fick vända cykeln och trampa hemåt igen. Vi åt lite frukost och ringde sen koordinatornumret vi fått, där man sade att jag skulle åka in till Östra sjukhuset för att kolla så att det verkligen var fostervattenavgång. Därinne kopplades en Ctg-kurva som skulle se till att Underverket mådde bra, vilket hon gjorde:) Både torsdag och fredag fick vi åka in och göra samma kurva, och efter 3 dygn fick vi slutligen en tid för igångsättning  på lördagen den 30 juli. Men natten till lördagen hade jag börjat få rejäla värkar som ökade i intensitet och som kom ganska tätt, så jag ringde in till förlossningen som välkomnade oss till Mölndals sjukhus.Väl därinne så avtog värkarna, typiskt nog men jag blev inskriven eftersom jag ändå skulle sättas igång dagen efter. Vi fick ett rum och jag som inte hade sovit något vidare sen onsdagen fick lite piller att vila på innan det skulle vara dags på lördag morgon. Sambon skickade jag hem för ett par timmars sömn.
Sov väl några timmar i alla fall och klockan 10 på morgonen blev jag undersökt och blev grymt besviken då jag endast var öppen 1/2 cm. En liten stund senare fick jag prostanglandin-gele som man placerar bakom livmodertappen för att den skall mjukna mer och utplånas helt. Efter 5 timmar var det dax för en ny koll, och jag var då öppen 2 cm... suck och stön liksom. Livmodertappen var iofs borta men det gick långsmat så man beslutade att jag skulle få värkstimulerande dropp med 20 ml/timme. Av detta började jag så smått känna lite mer och mer, och dom drog på droppet till 40 ml/timme och nu mina vänner kan jag berätta att lustgasen och jag blev kompisar på allvar. Min ljuvliga Barnmorska Ida hjälpte mej att fokusera på andningen mellan värkarna och den kvinnan blev snabbt min idol i lustgasens härliga töcken. Ja, hon blev hjältinna senare också kan jag säga:).
Vid 22 tiden på kvällen ( enligt Förlossningsjournalen, jag har minnesluckor vad det gäller tiden) ökade man på Syntocinin-droppet ytterligare, och nu blev värkarna snabbt oerhört kraftiga och smärtsamma, de kom med ca 1 1/2 minuts mellanrum och varade i ca 50 sekunder, så det var inte mycket vila emellan. Vid det här laget bad jag om att få EDA, och underbara Ida ringde efter narkosläkaren som kom efter bara 10 minuter, men han blev tvungen att bege sig iväg rätt snabbt till akuten för något brådskande... Men efter en halvtimme var han tillbaks och jag fick min bedövning som fungerade skitbra tyckte jag, den tog bort toppen på värken men trycket nedåt fanns kvar.

Här tänkte jag att; nu jääääklar ska här födas barn!! Det kraftiga trycket samt värkkurvan sade ju mig att det hände grejer, och därför var besvikelsen grymt stor när jag återigen blev undersökt vid 2-tiden på natten och jag bara var öppen ynka 5 cm...

Man stängde av droppet för att kolla hur mycket egna värkar jag hade... och det visade sig att det hade jag inte mycket av. Ytterligare 4 timmar senare, ny undersökning, samma 5 cm.. Då bröt jag ihop fullständigt.

Hade då varit på förlossningen i över 30 timmar och varit så inställd på att jag ville och skulle föda fram mitt barn, det hade gjort ONT, ONT, men jag hade hela tiden tänkt att; Fine, gör ONT så länge det går framåt, så länge jag har ont kommer jag ett steg närmare mitt barn, en värk närmare min flicka!
Men efter alla turer med dropp och EDA och helsickestimmar, så sa min kropp ifrån och jag liksom bara rasade ihop inne på toaletten. Jag bara skrek och grät och var helt uppgiven. Ska tillägga att Lillan mådde ypperligt under hela denna tiden:) Såklart, hon ville ju stanna kvar ett tag till!

En timma senare fick jag prata med akutteamets kirurg, och hon tog snabbt ett beslut om akut kejsarsnitt. Klockan 0900, gick jag med skakiga ben in i operationssalen, fick en NY bedövning, Spinal denna gång eftersom den nya narkosläkaren inte ville fylla på min redan befintliga EDA av nån anledning...
Ska nämna att jag var toknöjd med att jag skulle snittas, kände att äntligen skulle jag få lön för mödan och vi skulle få träffa den lilla fisen som gömt sig i magen:)

Min sambo, stackars honom var oxå han helt slut och var inte lika euforisk över att det skulle bli kejsarsnitt som jag men..

Klockan 09 38 Söndagen den 31 Juli 2011 föds hon. Jag hör att underbara Ida säger; nu kommer hon, och så ser jag ett litet knyte som liksom lyfts över mitt huvud, sen hör jag ett litet gnyende, en liten stund senare ett kraftigt skrik, och jag har blivit mamma, min sambo pappa.

Hon väger 3860 gram och mäter 52 cm, är frisk och stark och helt perfekt.

Vi fick stanna på BB i 6 dygn eftersom jag hade ont efteråt och amningen inte kom igång ordentligt. Och jag kan helt ärligt säga att så väl omhändertagen, och kärleksfullt omvårdad tror jag inte att jag nånsin kommer bli igen.

Men det är en annan historia.
Kram

Kvällstrassel

Lillan har under en veckas tid varit väldigt ledsen och otröstlig på kvällarna.det börjar vid åtta och håller i sig tills dess att hon säckar av ren utmattning vid elva, tolv-tiden. Det enda som verkar hjälpa är bröstet, som hon tyvärr inte har tålamod att ligga vid mer än kanske 5 minuter. I natt har hon vaknat varannan timme och varit orolig. Vi har försökt med att varva ner med kvällsbad och med sång, med att bära och hyssja, men inget verkar hjälpa. Är det nån som har några tips?

Kram