Är en tös på fyllda 40 som här försöker skriva om min och vår längtan efter att bli tre, (eller fler:)) Många tankar och funderingar blir det. Välkommen! Den 31 juli 2011 förändras vårt liv för alltid, då vår underbara dotter föds. Efter år av väntan, hopp förtvivlan, längtan, hormoner, sprutor, gynbesök, ivf-behandlingar är hon här. Jag hoppas att du som läser här inte ger upp, det finns alltid hopp, trots motgångar och trots att man är äldre, jag är nu 41:) Underverk kan ske!!!
lördag 28 juli 2012
Ågren
Jag behöver era kloka ord. Om ni inte har kommenterat innan eller inte kanske brytt er då är läget inne nu. Min sambo är inte med på nån ting inte delaktig han ser inte mej eller att jag behöver omtanke , kärlek och uppmärksamhet . Jag känner mig ensam och övergiven vi går i terapi men han stänger av allt jag säger. Behöver närhet, bekräftelse och själslig närhet som jag påtalat men inte bemötts av annat än massiv tystnad och åter tystnad. Inte EN gång då jag var gravid la han handen på magen och uttryckte längtan eller kärlek till det lilla mirakel som väntade aldrig nånsin. Nu ett år senare fortfarande inga känsloyttringar eller annat. Är så tom och ledsen ,,,
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Verkligen tråkigt att läsa att han verkar vara så avstängd och kall. Ger terapin någon vägledning? Har han själv några förklaringar till varför situationen är som den är?
SvaraRaderaVad tråkigt att det inte blivit någon bättring, det är hemskt att känna sig ensam i ett förhållande :(
SvaraRaderaDet är inget lätt beslut att ta om man ska gå vidare eller inte, men om ni kanske har skilda boenden ett tag? Han kanske vaknar till då?... Säger han något om att han är nöjd med situationen eller vill han ha en ändring?
Akna (mellan hopp & förtvivlan)
Hej Han inser inte det ligger hos honom att försöka och åter försöka att vinna tillbaka mitt hjärta, han lyssnar då vi är hos terapeuten men inte mycket till förändring blir det.... Suck
RaderaJag vill kanske prova attbo isär och se om dey blir bättre men inte han. Tack för din kommentar kram
Vad ledsen jag blir av att läsa att ni inte har det bra. Är din sambo nöjd med nuläget? Eller känner även han att en förändring måste ske. Tror du att er relation skulle må bra av att ni blir särbos. Älskar du honom? Och då inte bara som pappan till er dotter. Har han alltid varit såhär, eller är det något som "utlöst" detta beteende?
SvaraRaderaJag förstår att det är mycket att fundera över och jag hoppas att det löser sig till det bästa.
Men kära du. Det låter inte alls bra. Har det alltid varit så? Det är komplext och inte alls enkelt, det förstår jag. Finge jag ge dig ett råd så är det att du måste få må bra. Är det att ni lever ihop, ja då har ni något att jobba för, på samma villkor. Är lösningen någon annan, ja då får du jobba för det. Det handlar väl bara om att veta vad man själv vill och det är inte alltid enkelt att veta. Undrar också som tidigare frågat. Vad vill han? Älskar du honom? Älskar han dig? Tycker han att ni har det bra? Eller hur vill han ha det? Er lilla tös förtjänar två föräldrar som mår bra.
SvaraRaderaDet är inte lätt att ge råd så här skriftligt. Men jag hoppas verkligen att det löser sig på bästa sätt för er.
Kram!
Hej jag vet inte längre om mitt hjärta tillhör honom sådär innerligt och självklart jag önskar.
RaderaJag hoppas det blir bättre och blir det inte det finns det bara flytta kvar;( kram