Är en tös på fyllda 40 som här försöker skriva om min och vår längtan efter att bli tre, (eller fler:)) Många tankar och funderingar blir det. Välkommen! Den 31 juli 2011 förändras vårt liv för alltid, då vår underbara dotter föds. Efter år av väntan, hopp förtvivlan, längtan, hormoner, sprutor, gynbesök, ivf-behandlingar är hon här. Jag hoppas att du som läser här inte ger upp, det finns alltid hopp, trots motgångar och trots att man är äldre, jag är nu 41:) Underverk kan ske!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vill du inte att din dotter ska få växa upp tillsammans med en mamma som är lycklig istället för en mamma o pappa som inte är lyckliga. Du kommer aldrig bli ensam igen eftersom du har din dotter. Vill du verkligen skaffa ett barn till tillsammans med honom? Är d för att du ska bli mindre ensam om du lämnar honom efter att du fått ett till barn eller är d för att du hoppas att d ska bli annorlunda denna gång? Förstår att du vill ha fler barn, har själv ett barn genom ivf men tänk igenom en extra gång vad du gör. Jag önskar dig all lycka i världen och du förtjänar allt du vill ha! Vill inte din man ge dig detta så lovar jag att den finns många där ute som inte vill annat än göra en kvinna lycklig. Ibland är gräset faktiskt grönare på andra sidan, gäller bara att våga ta sig över bron!
SvaraRadera