Lugnare

Är det här hemma nu. Inget bråk. Inget tjafs och framför allt inget jag-har-gjort-det-och-det-skuldbeläggare-jargong. Och det är så himla skönt. Lite gnabb lite gnäll i allmänhet men inget katastrof-läge liksom.
Pratar lite bättre. Men flera barn vill han inte ha. Har ifrågasatt min egen längtan och hittar inte framåt riktigt. Det är ju som om att vilja ha mer fast man redan fått allt. Den underbaraste perfektaste lilla ongen. Men ändå. Längtan. Måste vara biologiskt tänker jag, och fortsättning följer garanterat.

Kram på sej;))