Min kropp är som en liten klocka. Så fort man tror det kan vara så att det kanske lyckats simma upp några miljoner spermisar och dejtat lite så kommer mensen. 4 dagar försenad är den så det hade börjat gro ett lite; tänk om.... Kanske??? Men näppe. Så va d m den saken. Jag får nog fatta att en spontan graviditet inte kommer att hända i detta livet i alla fall. Och jag är hur som helst nöjd med den lilla ljuvliga människan som växer och snackar och lever om så det står härliga till! Men ett syskon till henne önskar jag i den här världen ändå. Är rädd för att hon kommer känna sig ensam!!!
Vi är trots allt inte purunga läs 42 och 51....
Sen e jag så jävla trött på mitt jobb. Gött att jag ska på anställningintervju om några timmar;)) få se om det kan vara ngt;)
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar