fredag 2 november 2012

November

I morgon är det 2 år sedan jag hoppade upp i den där gynstolen på kliniken. 2 år sedan du bestämde dig för att sätta bo i mig du älskade lilla skapelse. 2 år som flytt 2 år som innefattat en människas alla tänkbara upplevelser, farhågor, önskningar och tankar. All kärlek, all ängslan, all förvåning som ryms i ett människohjärta har du gett mig.

Älskade unge. Tack för att du finns.

Mamma

torsdag 1 november 2012

15 månader

Tänk att det är så länge sedan den lilla ljuvliga kom, och ändå känns det som igår.

Nya framsteg ;

Kan gå upp och ner för trappan med mamma eller pappa som håller handen.

Säger MÄÄÄ när man frågar vad kossan säger ;)

Kan ta av sej på överkroppen med lite hjälp

Tänk vad stolt man blir för dessa små saker.

Kram

tisdag 30 oktober 2012

Vild

Är hon den lilla ljuvliga... Och förstår mer och mer det man säger till henne. Idag sa jag åt henne att slänga strumporna i tvätten och den lilla rultan går till badrummet och lägger ner dom i tvättkorgen!! Haha så duktig, och rolig!

Kram

onsdag 10 oktober 2012

Dagmamma

Vi har börjat skola in S hos sin dagmamma nu i veckan, och det verkar gå jättebra! Hon är fullt upptagen med de andra barnen så hon märker oftast inte att jag går. Däremot när jag kommer för att hämta henne blir hon ofta ledsen. Typ: men VAR har du varit hela denna tiden, jag har känt mej sååååååå övergiven ,)) haha en rolig liten filur man har:)

Familjerådgivningen fortsätter och vi fortsätter och på det följer fortsättning om man så säger.
Kram

onsdag 3 oktober 2012

Första svaret

Idag ställde jag frågan; hur mår du S? Och ur den lilla människans mun kommer det; Ba ( bra) haha skrattar fortfarande, och som lök på laxen så klappar hon i händerna efteråt! Underbart!!

måndag 1 oktober 2012

Utveckling!

Här har vi en stor liten tjej som springer omkring och snackar för fullt:) hon kan så mycket redan, förstår ord och hela sammanhang och gör mej så innerligt lycklig!

Tänk att hon är min!

lördag 15 september 2012

Lugnare

Är det här hemma nu. Inget bråk. Inget tjafs och framför allt inget jag-har-gjort-det-och-det-skuldbeläggare-jargong. Och det är så himla skönt. Lite gnabb lite gnäll i allmänhet men inget katastrof-läge liksom.
Pratar lite bättre. Men flera barn vill han inte ha. Har ifrågasatt min egen längtan och hittar inte framåt riktigt. Det är ju som om att vilja ha mer fast man redan fått allt. Den underbaraste perfektaste lilla ongen. Men ändå. Längtan. Måste vara biologiskt tänker jag, och fortsättning följer garanterat.

Kram på sej;))