Är en tös på fyllda 40 som här försöker skriva om min och vår längtan efter att bli tre, (eller fler:)) Många tankar och funderingar blir det. Välkommen! Den 31 juli 2011 förändras vårt liv för alltid, då vår underbara dotter föds. Efter år av väntan, hopp förtvivlan, längtan, hormoner, sprutor, gynbesök, ivf-behandlingar är hon här. Jag hoppas att du som läser här inte ger upp, det finns alltid hopp, trots motgångar och trots att man är äldre, jag är nu 41:) Underverk kan ske!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det finns någon föreställning om att man som par ska komma varandra närmare när man fått barn. Att man ska älska varandra mer innerligt. Och när man inte har de känslorna så börjar tankarna snurra. Jag och en vän diskuterade detta och det var skönt att veta att man inte var ensam med sina tankar. Jag har legat sömnlös många nätter och funderat på skiljsmässa. Irriterat mig på småsaker som egentligen inte finns och funderat på om det är så det ska vara. Men det har blivit bättre. Och jag hoppas av hela mitt hjärta att även ni ska hitta tillbaka till varandra igen. Hoppas familjerådgivningen kan vara ett steg på vägen. Kram
SvaraRaderaHåller med ovanstående..har också legat sömnlös många nätter och gnisslat tänder av irritation, det är inte alltid lätt med den nya familjekonstallationen...
SvaraRaderaJag hoppas att ni lyckas komma på rätt spår igen! kramar