Ja gör det, någon snälla. Nu är han borta min älskade älskade lilla stora kisse. Det river och sliter inombords, och trots att allt gick lugnt och stilla till så gör det så förbannat ont. I natt har jag sovit med honom, men mycket sömn blev det inte, mest gos och kel och vackra ord i stället. Jag tror att han led mer än vad jag egentligen förstod, jag såg det i hans blick när han fick sömnmedlet hos doktorn. Han borrade fast sin blick i min och det kändes som om han sa: vad skönt, äntligen. Han visste exakt vad som skulle hända, det kände jag, och det kändes också som om han sa : det är okey mammi, jag sticker nu, var inte ledsen, vi ses en annan dag. När han fick själva överdosen gick det på mindre än 10 sekunder, jag visste när det var över, han bara gick över till andra sidan lugnt och tyst.
Kvar är alla katthåren, hans matskålar,lådan, doften av honom, och en stark känsla av att han fortfarande är kvar hos mig andligen.
Hur ska jag klara denna dagen? 19 år, det är halva mitt liv, och det är också så jag känner mig idag. Halv. Och jag bara bryter samman hela tiden. Gång på gång.
Jag hoppas du har träffat dina syskon och andra gamla vänner, som du säkert saknat. Att det där du nu befinner dig finns obegränsat med strömming som du älskar. Att det finns gott om kaffegrädde och tonfisk. Kanske har du redan hittat din favoritplats. Men du får gärna titta till mej och bebisen ofta. Älskade Linus. Jag kommer att sakna dig i resten av mitt liv.
Sov nu, lilla videung än så är det vinter.
Massa pussar från din mammis
Sänder en STOOOOOOOR kram. Klart det finns en katthimel, där kan Linus leka och mysa med mina Ebba och Zigge.
SvaraRaderaUsch, vad du fick mig att böla nu. Många stora tårar (och lite snor) rinner på mina kinder och jag känner din smärta!! Det är hemskt när de kära djuren lämnar en! Jag säger som Lilla jag - det klart det finns en katthimmel!
SvaraRaderaKramar!
Jag började gråta när jag läste detta om din kära katt. Jag tänker på alla mina fyrbenta vänner som jag haft genom livet. Det gör så ont och det måste få göra ont och sörja innan man kan gå vidare. Jag tror att det finns en himmel och där kommer vi att möta våra älskade fyrbenta en dag.kramar till dig i massor
SvaraRaderaHan har det bra i katthimlen! Men visst gör det ont när de lämnar oss. De är ju en familjemedlem och man måste få sörja. Jag bävar inför den dagen då mina små inte finns längre.. Skickar en stor KRAM till dig!
SvaraRadera