För några dagar sedan kom den första frågan om syskon till lillan. Jag vet att många i min familj aldrig trodde att jag skulle få några barn, och jag vet oxå att vår lilla flicka är otroligt älskad och efterlängtad, sedd som ett litet mirakel för många, inklusive mig själv.
Det måste ligga i människans natur, av ren nyfikenhet, eller biologiskt medfött tänkande att ställa frågor om syskon. För lika "naturligt" som att skaffa barn, lika naturligt måste det väl ändå vara att så småningom "skaffa" ett eller om möjligt flera syskon till bebisen???
Eller? Eller typ INTE. Inte en dag går förbi utan att jag inser vilken tur jag haft, att vid 41 års ålder fått föda en frisk, rosig underbar liten flicka. Som kommer att förgylla mina dagar och vara den viktigaste personen i mitt liv. Så länge jag lever!!!
Ett syskon vore att begära för mycket, och om jag finge, skulle jag istället ge detta syskon x 1000000 till alla er som kämpar för att få ett enda barn.
För fyttirackarn vad tacksam jag är.
Puss på er
Javisst är man tacksam för det underbara man fått!
SvaraRaderaJa dessa frågor:) är också så otroligt tacksam över att det ens fungerade en gång!
SvaraRadera