Har svårt för att hitta motivationen och energin på min praktikplats. Folk är ju så sjuka, och det blir ett svårt möte då man ska dels lära sig, dels möta individen på ett både varmt och proffesionellt sätt. Samtidigt vet man inte om man är gravid eller inte.
Då är det inte helt enkelt att gå in till en tjej på 22 år som precis har fått operera bort sin livmoder, och alla andra fortplatningsorgan,pga cancer.
Och det är ju verkligen inte mig det är synd om. Men det blir en underlig situation, som man inte kan kontrollera. Det känns lite som Ödet att jag fick just den här praktikplatsen.
Jaha, annars känns det faktiskt inget speciellt. Vissa stunder tänker jag inte ens på att det finns 2 embryon i min mage, sedan är det precis som om att jag kommer på vart vi var igår, vad vi gjorde, och då minns jag igen. Så jäkla overkligt på något sätt, att nu är man faktiskt här, mitt inne i själva kärnan och så nära målet av processen. Men ändå känns det som om det gäller någon annan, att jag står utanför och tittar in.
Det enda är att det spänner i mitten av magen, men det är nog sen ÄP.
Hoppas nu haft en fin helg, jag är för trött för att skriva mer nu...
Godnatt på er
A
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar