Att våga

Idag har varit en ledig dag från arbete, men desto mer ärenden att uträtta:) Har inte tänkt så mycket på att jag är gravid. Det kanske är ett sätt att skydda sig ifrån den lilla jäkeln som sitter på axeln och viskar oroande kråksånger till mej? Men i detta nu, i denna stund är jag faktiskt det. Sannolikheten för att det ska hända några tråkigheter finns ju såklart men jag känner bara stoooor tacksamhet över att det GÅR att få ett plus, över att det tydligen inte ÄR kört att plussa för att man e 40 år fyllda. Över att i min livmoder ligger det en liten Glimra som mår bra och ska göra det väääldigt länge.

Och vad skulle jag gjort utan alla era tummar, grattis, hurrarop och lyckönskningar?? Ni, tjejer härinne vet så mycket om ens innersta tankar, och det känns så tryggt och glädjefyllt att ha era bloggar att läsa, att få dela den här resan med människor som vet vad man pratar om är så värdefullt:)  Ni är UNDERBARA.

kram alla