Smygfart

Vi traskar in i ruvarlandets dag nummer 15 idag och vi tänker långsamma positiva tankar om det. Mina bröst har börjat ömma pyttelite. Det e det enda som ändrats. Jag vill inte riktigt känna efter för mycket, skriva för många verkliga eller falska evenetuella symptom, för att sen gå tillbaka OM mensen kommer och bli bitter.

Jag vet ju att trots att man nu passerat BIM med hela 5 dagar och ruvat i hela 14 så kan det där röda blodet fortfarande komma och ställa till det... Och jag försöker förereda mig för det. Att inte bli så förkrossad om det händer, att det då är att ta ´nya tag, att det inte är kört ännu, att vi har pengarna till en ny behandling, att livet går att leva utan barn, att jag inte kommer bli inlagd på psykiatrisk avdelning för djup depression;= med mera med mera...
Jag funderar oxå mycket på om jag inte blir förälder, hur blir livet då? Vad gör man istället och hur skapar man en rik tillvaro då? Jag vet det finns 1000 olika sätt men just nu känns det svårt att se..

Så jag försöker att smyga mig igenom dagarna nu, fram tills på tisdag då det är testdag och hoppas så innerligt att jag har en liten Glimra inne hos mej.

Hoppas ni får en fin torsdag alla goa.
Kramen