Idag visade min mamma mig bebiskläder hon har köpt till min syster som får sitt 3 barn den 2 december. Jättefina små klänningar och små strumpor. Hon frågade om jag tycker att det är jobbigt, och jag svarade att :jaaa, men det är klart det är j o b b i g t, när vi vill så mycket själva , och det inte händer något. Och sen svalde jag tårarna.
Min mamma vet inte om att vi gör IVF, det gör heller inte min syster, inte min pappa. Den enda som vet är min lillebror.
Då kommer jag till en svår klurig frågeställning: Får man vara avundsjuk på sin egen syster?
JA. Det får jag. För hon har glidit genom livet på ett bananskal, hon har aldrig behövt kämpa speciellt mycket för något, hon har haft/har en trygg tillvaro hela sitt vuxna liv. PLUS att hon pluppar ur sig ungar till höger och vänster. Vår relation har alltid varit lite speciell, som de extremt olika individer vi är har vi sällan kunna komma överens mer än ett par timmar i stöten. Jag älskar henne, visst, men vi förstår inte varandra, och det kommer vi kanske aldrig att göra heller.
Det är oxå jävligt jobbigt att det enda hon pratar om är sig själv och den förestående förlossningen/bebisen. Det känns som om det rubbas in i mitt ansikte.
Jag fick be henne att sluta prata om det, sa att det blir för mycket.....
Usch. Vill att min mamma ska köpa bebiskläder till vår bebis, att jag vore den som gick omkring och längtade efter vårt barn. Så kanske det aldrig blir och jag får sån ångest när jag tänker på det att jag blir tvungen att pressa tillbaka tankarna, långt tillbaka till helvetet där dom kom ifrån.
För det får inte vara försent. Det måste gå. Det bara MÅSTE.
Min syster är också gravid och jag tycker det är skitjobbigt. Min syster vet om det och vi pratar inte ens om hennes graviditet. Jag klarar helt enkelt inte av det. Men på något sätt så förstår hon det och är tyst. Skulle vara så roligt att kunna dela en sån viktig sak, men går det inte så går det inte.
SvaraRaderaLivet är inte rättvist!!!
Det är konstigt det där med syskon, man har samma gener men kan vara så ofantligt olika. Samma sak med mig och mina yngre systrar. Skulle kunna sätta hur mcyket pengar som helst på att när de vill bla gravida så kommer det att gå på första försöket. Jag och dem har varit långt från varanda men vi har de senaste åren närmat oss varandra så att vi nu känns mer som systrar ut mitt perspektiv. Men jag förstår kanske varför du inte berättat om dina försök...
SvaraRadera